Max boll

Hammarby tappar sin viktigaste spelare. Det är bra. Vill han vidare ska han vidare. Vi vill inte göra som ÖIS och ha en omotiverad nyckelspelare en halv säsong. Och det innebär pengar till klubben. Så tänkte jag tills det var klart.

Då kändes det inte alls bra. Vilka underliga känslor jag sitter på. Och när det handlar om Bajen uttrycks det som alltid bäst här.

Dock, han har ett tramsigt skägg. Och till skillnad från Mellberg (till vänster) tror jag inte att det är nödvändigt för att han inte ska se ut som en fån.

Sverige mer likt Italien

I Italien måste man ta kvitto. Även om du bara köper en espresso för en euro kommer du att bli pådyvlad ett kvitto. Så är det eftersom Italien har finansiell polis som har rätt att kontrollera. Hittar de någon som går ut från ett fik utan kvitto kan det gå illa. Åtminstone för fiket. Det är i alla fall vad en Italienvän har berättat. Och nu går vi åt samma håll i Sverige. Hurra!

Det finns de som klagar. De har inget förstått. Det här är bra. Sverige mer likt Italien. Hurra igen!

Framtiden är här och den är konstig

I tidernas begynnelse när jag började få skäggväxt fick jag ett tiopack engångsrakhyvlar. Det var de sista engångsrakhyvlar jag använde. För 1990 kom Gillette Sensor, kvantsprånget som revolutionerade rakningen. Galet mycket bättre än allt annat. 1992 svarade Wilkinson Sword med Protector, en rakhyvel med tunna ståltrådar som skyddade från skärsår. Skojigt men Sensor sparkade fortfarande stjärt. 1995 stod Gillette för ett pyttesteg i utvecklingen, Sensor Excel hade mikrolameller. Skojigt men någon skillnad märkte jag inte. Jo, rakbladen var lite dyrare. Samma år kom Wilkinson Sword FX Performer. Den hade böjbara blad. Betydligt roligare än mikrolameller.

1998 var det åter dags för en krock. Wilkinson Sword lanserade Protector 3D, den första rakhyveln med "tredimensionell rörelsefunktion". Stora ord för något som såg ut som en misslyckad prototyp på vägen till Gillettes Mach3. Den sistnämnda hade ett fånigt namn, obehaglig reklam men tre blad! Men oj så läskigt den kändes. Jag fortsatte med FX och Sensor om varandra. FX fick ett litet övertag när Wilkinson började använda ett slitstarkt speciallager. Samma hyvel men bladen höll längre. När de också följde upp med Xtreme 3, med tre blad såklart, var det hej och goodbye till Sensorn.

2003 sprang WS ifrån Gillette med Quattro. Världens första rakhyvel med fyra blad. Vid det här laget måste det ha snurrat duktigt bakom pannbenet på Gillettes chefer och utvecklare. Deras motdrag blev att trycka in batterier i Mach3:n och kalla den M3 Power. En hybrid? Allvarligt talat, det är inte ok, det är inte kosher. Jag har inte och jag kommer inte att testa den. Det fanns andra som också förstod hur illa ute de var, satirsiten the Onion hånade Gillette med galna drömmar om rakhyvlar med fem blad och två slemband. Ha, ha, ha, jävligt kul tänkte jag. Sedan kom älskade flickvännen hem med Quattro Titanum från London. Mmm, Quattro Titanium, fyra blad, fyra sjukt slitstarka blad och så ser den ut som ett rymdskepp. Och den är min, bara min.

Men nu är den alltså här. Gillette har svarat och på Vivo Skanstull kan man köpa Fusion för 129 kronor (röda prislappar). Fusion har fem blad och två slemband. Det var visst inte bara jag som läste the Onion. Men det var visst några på Procter & Gamble, Gillettes ägare, som inte förstod ironin. Så vad händer nu? Ska jag som enveten rakhyvelsjunkie köpa den orangea nyheten? Icke. Nu får det vara nog. Tills det kommer något revolutionerande, som till exempel en rakhyvel med ett blad på ett helt nytt och bättre sätt, blir det Quattro Titanium för mig. För som Public Enemy konstaterade redan på nittiotalet: Don't believe the hype.

Bakgrunden, planen och utfallet

Bakgrunden:

• En cykel med nylagat bakdäck hos cykelhandlaren vid Fridhemsplan.
• En kvarglömd halsduk hos vännen J.
• Behövde låna en frack.

Planen:

1. Till cykelhandlaren att hämta cykeln.
   
2. Till vännen A att testa en frack att låna.
   
3. Till vännen PK att testa en frack att låna.
   
4. Till vännen J att hämta halsduken.
   
5. Till vännen PN att testa en frack att låna.
   
6. Cykla hem.

Utfallet:

1. Hämtade cykeln.
2. Fick tag på vännen A som var på väg in i en biografsalong.
   
3. Fick inte tag på vännen PK.
   
4. Fick inte tag på vännen J.
   
5. Fick inte tag på vännen PS för en fika.
   
6. Struntade i att ringa vännen PN.
   
7. Missade garnaffärens öppettid med en minut.
   
8. Kom till Tegelbacken, upptäckte att bakdäcket var platt.
9. Promenerade hem.

I allt väsentligt är livet ändå fantastiskt bra.

Hur du ser ut som en erfaren badmintonspelare

Steg 1: Köp ett badmintonracket
Steg 2: Låt det ligga i 5-10 år
Steg 3: Spela badminton en timma

Resultat: Ett välnött handtag som får dig att se ut som en fattig badmintonnötere

Dessutom var det riktigt roligt efter att jag kommit igenom pinsamhetsbarriären.

Somalias nationalsång

I Somalia är livet inte så partyhatt. Men de har i alla fall en nationalsång med trevlig text.

Reinfeldt borde lära sig av Stockholm

Fredrik Reinfeldt betonar att det finns ett starkt stöd för EU-konstitutionen i regeringen. Han vet dock inte hur det är med opinionen. "Ärligt talat vet jag inte om svenska folket kommer ihåg vad konstitutionen är" tänker han högt.

Men se till Stockholm och trängselavgifterna. Motståndarna var i majoritet och politikerna överlät till oss stockholmare att avgöra. Jag var skeptisk till den lösningen, mest för att jag trodde att fossila sär- och egenintressen skulle avgöra till nejsidans favör. Men som vi vet blev det inte så. Vi tvingades att ta ställning, att informera oss och att ta ansvar. Och resultatet blev det ansvarsfulla.

Av detta borde Reinfeldt lära. Låt svenskarna ta ansvar. Med 27 medlemmar i EU är det nödvändigt att metakommunicera om hur vi ska hantera klubben framöver. Det förstår svenska folket. Och om EU-konstitutionen är ett bra sätt att göra det kommer svenska folket att rösta för den. Och röstar vi för den är vi tvungna att stödja den när den är på plats.

Motsatsen, att riksdagsmajoriteten bestämmer över det svenska folkets huvuden, kommer att leda till ett okunnigt, negativt, politikerföraktande svenskt folk. Och så vill vi väl inte ha det?

Kejsarpingvin som nyser

Stilla din nyfikenhet. Så här låter den: http://www.aad.gov.au/Asset/Sounds/emperor_sneeze.mp3

Min iPod har kryssögon

Dagen har bjudit på årets första joggingtur och kanske det sista iPodlyssnandet. IPoden i fråga är grön och ser retroframtid ut. Där slutar det positiva med den. Kulören är blekare än vad den borde vara. Batteriet, och kanske även något inne i eländet, har alltid betett sig illa. Det har inte gått att låta spelaren ligga en natt utan att batteriet laddat ut. Den har vanemässigt låst sig på mina joggingturer och inte fungerat igen förrän batteriet laddats ur och laddats upp igen. Jag borde ha tagit varning av att kassakillen var den mest oengagerade, otrevliga och dryga som jag träffat på.

Idag föll den på lerig mark och trots att den inte blev särskilt blöt, trots att jag torkade av den direkt visar den inget roligare än en kryssögd, förmänskligad bild av sig själv och en webbadress till supportsidan. Tyvärr säger mig min erfarenhet att det enda mänskliga med min iPod är, eller kanske var, dess brister.

Köper jag en ny bärbar musikspelare blir det inte en Appleprodukt. Och frågan är om jag behöver det. I framtiden verkar alla mobiltelefoner innehålla en spelarfunktion och då kommer jag ju ändå få en. Även om det lär dröja innan min gamla lur dör helt.