Dagen har bjudit på årets första joggingtur och kanske det sista iPodlyssnandet. IPoden i fråga är grön och ser retroframtid ut. Där slutar det positiva med den. Kulören är blekare än vad den borde vara. Batteriet, och kanske även något inne i eländet, har alltid betett sig illa. Det har inte gått att låta spelaren ligga en natt utan att batteriet laddat ut. Den har vanemässigt låst sig på mina joggingturer och inte fungerat igen förrän batteriet laddats ur och laddats upp igen. Jag borde ha tagit varning av att kassakillen var den mest oengagerade, otrevliga och dryga som jag träffat på.Idag föll den på lerig mark och trots att den inte blev särskilt blöt, trots att jag torkade av den direkt visar den inget roligare än en kryssögd, förmänskligad bild av sig själv och en webbadress till supportsidan. Tyvärr säger mig min erfarenhet att det enda mänskliga med min iPod är, eller kanske var, dess brister.
Köper jag en ny bärbar musikspelare blir det inte en Appleprodukt. Och frågan är om jag behöver det. I framtiden verkar alla mobiltelefoner innehålla en spelarfunktion och då kommer jag ju ändå få en. Även om det lär dröja innan min gamla lur dör helt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar