Brows getting higher

I skolan har vi lärt oss att radioreklam kan vara ett prisvärt sätt att förlänga en reklamkampanj i tv. Detta om man lyckats plantera ett ljud, ett ord eller en mening i tv som går att repetera i det billigare radiomediet. Med tanke på att jag bara ser på tv hos andra och aldrig lyssnar på kommersiell radio var jag tvungen att fråga om kommersiell radio: "är det fortfarande bara musik?" [i stort sett, förutom morgonprogrammen tydligen. Och nu för tiden finns det två kommersiella nationella radionätverk. Man behöver alltså inte ha kontakt med 100 lokalkanaler]. En kunskapslucka som jag trivs med men som kändes påfrestande highbrow där och då.

Jepp, jag är stadigt fast i P1-träsket. P3 säger mig inget om mitt liv. Men även P1 förändras. Dels har gamla program som Vår grundade mening gjorts om men framför allt har tre nya kommit till. Stil med Susanne Ljung gillar jag. Visserligen är jag en resurssparare med ebb i kassan som sällan köper nytt, och de vänder sig i princip bara till kvinnor, men kläder som uttrycksform roar mig. Jag har sett Match Point och Djävulen bär Prada med behållning. Jag har Snyggt - En stilguide för män och Modekompassen för män i bokhyllan (bägge av Per Nilsson). Jag har läst De långas sammansvärjning (Susanne Pagold) och gått på, en rätt dåligt förberedd och intetsägande, föreläsning med Marina Kereklidou som skulle handla om hur man kan använda skor i styling. Så Stil har en plats i mitt liv.

Värre är det med Jonas val [Jon 2:1?] och Lantz i P1. De har samma effekt på mig som söndagens gudstjänst. Jag byter till P2. Det räcker med några ögonblicks lyssnande för att jag ska klicka på P2-länken. Så nu kommer jag att få höra mer än Klingan i P2. Ser fram emot det. För en halvtimma sedan klickade jag tillbaka till P1 när jag trodde att Jonas val var slut och lyssnade på nyheterna. Så började programmet och i spelaren stod det Jonas val fortsättning. Och det var bra. Inte alls flamsigt och flåsigt och jag började känna mig aningen fördomsfull och dömande på förhand. Tills inledningen avslutade med deklarationen att jag lyssnade på Konflikt med Saam Kapadia. Heja! Än finns det hopp.

Ett eftertankens tillägg: Även På minuten får mig att byta kanal.