Den bästa metaforen sedan färdigskivat bröd

Mataffärernas brödhyllor är fyllda av färdigskivat bröd. Så var det inte för några år sedan. Ännu längre sedan fanns bara färdigskivat vitt bröd. Kvalitetssäkrat för att få plats i brödrostar, rostas och få marmelad på sig. Men nu är nästan allt färdigskivat. Det är säkert rationellt ur producenternas perspektiv. Det är säkert praktiskt om man har ledgångsreumatism. Det är helt säkert tråkigt. Tråkigt, smaklöst och mindre hållbart. Det är knappast bröd längre, det har tappat sitt värde.

Som sparsmakad tv-konsument har jag antingen glömt eller så har det gått mig förbi. Att tv:n har tagit brödhyllan i hand och blivit färdigskivad alltså.

Jag såg Ordförande Persson. Vid för mig helt oförståeliga tillfällen dök den upp. Den melankoliska ljudslingan. Musiken som meddelade lyssnaren att nu var det drama, känslor, djupt. Som ljög menar jag. Testa själv att stänga av ljudet till något som är tänkt att vara roligt. Som de gamla sällskapsresanfilmerna. Spela tragisk musik. Det blir tragiskt. Spela Wagner. Det blir pampigt. I fallet Ordförande Persson blir det bara fel. För mig. För att jag har vant av mig? Eller för att det är dåligt gjort? I vilket fall verkar programmakarna inte tro att vi kan få ned berättelsen om Persson utan dramatisk, melankolisk musik. Min reaktion blir att se det hela som färdigskivad teater. Jag kan inte se det som något annat. Och det har tappat sitt värde.

Jag såg ett program som heter Vetenskapsmagasinet eller något liknande. Det handlade om matens klimatpåverkan. Ett ganska allvarligt, svårt och viktigt ämne. Programmet var skojigt, lättsamt och ytligt. Jag undrar: Klarar tittarna inte av annat? Klarar tv-producenterna inte av att sälja in annat eftersom tv-kanalerna tror att tittarna inte klarar av annat? Eller tror tv-producenterna att tv-kanalerna tror att tv-tittarna inte klarar av annat? Resultatet? Ett program som avhandlar ett ämne som ytterst handlar om liv och död (det är inte så dramatiskt, människor föds och dör hela tiden)* reduceras till färdigskivad tv-underhållning: bli lagom upprörd men inte såpass att du stänger av tv:n eller äter mindre kött. Och det har tappat sitt värde.

På min lokala Konsum säljer de burkar med ravioli. De kostar tio kronor stycket och innehåller 2,5% kött. Nu ska jag berätta en hemlighet. Det är inte ravioli. Jag vet inte när det slutade vara ravioli. Men någonstans passerades en gräns och det var inte längre ravioli. Och det har tappat sitt värde.

Vad ska vi göra då? Motstånd såklart. Själv har jag köpt mjöl och jäst.

*om inte för oss så för söderhavsöbor, de som hamnar i vägen för tidvattenvågor och orkaner, fattiga människor långt borta [dock, jag skulle inte köpa fastigheter i Nederländerna]

***

Det här inlägget skrevs i Dark Room. Trevligt. Courier använder jag bara den här gången. Som en hyllning till Dark Room.