S:t Eriksloppet, Stockholms halvmaraton, arrangerades i lördags. Premiär för mig. Stockholm ska ju vara en vacker löparstad och loppet gick från Skeppsbron över Vasastan, Kungsholmen, Södermalm och Gamla stan med målgång i Kungsträdgården. Borde vara hur fint som helst.
Tyvärr blev S:t Eriksloppet den äckligaste löpartävling jag deltagit i. Från allra första början harklade, spottade och snorade sig mina medlöpare genom loppet. Jag hade turen att vara placerad långt fram och kunde lätt undvika loskorna. För dem som kom längre bak måste det ha varit som att springa i ett snigelspår. Jag har som sagt aldrig varit med om något liknande under de knappt tio lopp jag hittills deltagit i. Så det lär inte bli fler S:t Erikslopp för min del.
I vilket fall är jag mycket nöjd med tiden, en fyrtiotvå drygt. Visserligen gick det riktigt långsamt på slutet men de sista 98 metrarna orkade jag i alla fall prestera en mäktig publikfriande spurt. Som sig bör.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar