Unilever och Colgate-Palmolive svarar

Två personer i min närhet har råkat köpa tandkräm med triclosan. Jag tycker själv att tillverkarna är svaga på att informera om att ämnet förekommer i deras produkter. Så jag skrev till Unilever (Pepsodent) och Colgate-Palmolive (Colgate) och påtalade det.

Bägge svarade snabbt. Unilever via e-post och C-P med ett tvåsidigt standardbrev. Båda svaren gick ut på att de försöker vara tydliga och att triclosan är ofarligt. Bra gjort även om jag inte är övertygad om det senare.

I en hel del fall förstår jag inte varför företag erbjuder möjlighet att kontakta dem via webb/e-post. Några exempel är Bergman's, If och Coop som inte svarat eller svarat först efter flera påminnelser. Trist, slött och/eller fegt.

Så oavsett vad jag kan tycka om Unilever och Colgate-Palmolive ger jag dem gärna ett erkännande för att de tar kommunikation med kunderna på allvar.

Den bästa metaforen sedan färdigskivat bröd

Mataffärernas brödhyllor är fyllda av färdigskivat bröd. Så var det inte för några år sedan. Ännu längre sedan fanns bara färdigskivat vitt bröd. Kvalitetssäkrat för att få plats i brödrostar, rostas och få marmelad på sig. Men nu är nästan allt färdigskivat. Det är säkert rationellt ur producenternas perspektiv. Det är säkert praktiskt om man har ledgångsreumatism. Det är helt säkert tråkigt. Tråkigt, smaklöst och mindre hållbart. Det är knappast bröd längre, det har tappat sitt värde.

Som sparsmakad tv-konsument har jag antingen glömt eller så har det gått mig förbi. Att tv:n har tagit brödhyllan i hand och blivit färdigskivad alltså.

Jag såg Ordförande Persson. Vid för mig helt oförståeliga tillfällen dök den upp. Den melankoliska ljudslingan. Musiken som meddelade lyssnaren att nu var det drama, känslor, djupt. Som ljög menar jag. Testa själv att stänga av ljudet till något som är tänkt att vara roligt. Som de gamla sällskapsresanfilmerna. Spela tragisk musik. Det blir tragiskt. Spela Wagner. Det blir pampigt. I fallet Ordförande Persson blir det bara fel. För mig. För att jag har vant av mig? Eller för att det är dåligt gjort? I vilket fall verkar programmakarna inte tro att vi kan få ned berättelsen om Persson utan dramatisk, melankolisk musik. Min reaktion blir att se det hela som färdigskivad teater. Jag kan inte se det som något annat. Och det har tappat sitt värde.

Jag såg ett program som heter Vetenskapsmagasinet eller något liknande. Det handlade om matens klimatpåverkan. Ett ganska allvarligt, svårt och viktigt ämne. Programmet var skojigt, lättsamt och ytligt. Jag undrar: Klarar tittarna inte av annat? Klarar tv-producenterna inte av att sälja in annat eftersom tv-kanalerna tror att tittarna inte klarar av annat? Eller tror tv-producenterna att tv-kanalerna tror att tv-tittarna inte klarar av annat? Resultatet? Ett program som avhandlar ett ämne som ytterst handlar om liv och död (det är inte så dramatiskt, människor föds och dör hela tiden)* reduceras till färdigskivad tv-underhållning: bli lagom upprörd men inte såpass att du stänger av tv:n eller äter mindre kött. Och det har tappat sitt värde.

På min lokala Konsum säljer de burkar med ravioli. De kostar tio kronor stycket och innehåller 2,5% kött. Nu ska jag berätta en hemlighet. Det är inte ravioli. Jag vet inte när det slutade vara ravioli. Men någonstans passerades en gräns och det var inte längre ravioli. Och det har tappat sitt värde.

Vad ska vi göra då? Motstånd såklart. Själv har jag köpt mjöl och jäst.

*om inte för oss så för söderhavsöbor, de som hamnar i vägen för tidvattenvågor och orkaner, fattiga människor långt borta [dock, jag skulle inte köpa fastigheter i Nederländerna]

***

Det här inlägget skrevs i Dark Room. Trevligt. Courier använder jag bara den här gången. Som en hyllning till Dark Room.

Sampdoria

Den här gör sig säkert bättre live och den är förtjusande när en treåring sjunger. Men det här är det enda jag hittar på webben.

Bonusprogram, freeriders och elände

Det blev mycket buller när Ericssons bonusprogram stoppades häromdagen. Tydligen var det ett bonusprogram som alla anställda var delaktiga i. Problemet med bonusprogram (och gemensamma nyttigheter som tv, vägar, gatubelysning) är att den enskildes belöning inte är kopplad till den egna insatsen. Den som maskar får lika mycket som den som arbetar övertid. Moderatministrar kan se på tv lika mycket som dem som betalar tv-licens*. Och så vidare.

Samma mekanismer återkommer i andra sammanhang. Jag har donerat blod eller blodplasma ett drygt 90-tal gånger. Till trötthet har jag hört argumentet "jag behöver mitt blod själv" (Det gör du inte alls, du har en rejäl buffert annars skulle du dö av papercuts och näsblod) från människor som av bekvämlighet inte vill ge blod. Men lik förbannat får de blod lika mycket som jag den dag vi träffas av en förlupen kula vid ett bankrån**. Så varför ska jag börja ge blod igen?

De flesta av mina vänner med lägenheter i innerstaden, acceptabla politiska åsikter och mängder av akademiska poäng slänger sitt skräp osorterat, frossar i tigerräkor och prioriterar kortsiktiga resultat framför långsiktig hållbarhet och säger "jag köpte ekologiskt vin för din skull". (Nej det gjorde du inte, du gjorde det för din skull. Känns det bra?) Själv har jag drivits av att vända på den hycklande tankegången "mitt bidrag gör så liiiite" till "det blir bäst om jag förstör så lite som möjligt". Men lik förbannat kommer vi alla att få samma spännande klimat, samma intressanta miljöflyktingar, samma förstörda hälsa för att Sverige och svenskarna skiter i miljön och sina EU-åtaganden. Och det är klart att det kommer att gå åt helvete. Förr eller senare. Hittills har jag tänkt att hellre senare än förr. Men jag har bara en 60-70 år kvar att leva. Så varför ska jag bry mig när mina medmänniskor med fantastiska förutsättningar att leva hållbart inte bryr sig?

Jag träffade en kamrat som är engagerad i Greenpeace i mataffären igår. Han kommenterade att när IPCC säger vad Greenpeace har sagt under många år får man kommentaren "Oj då, är det så illa? Det hade jag ingen aaaaaaning om." Men det är inte sant. Jag har vetat, ni har vetat. Jag har brytt mig, vad har ni gjort?

Kan man vara något annat än gammaltestamentlig en dag när SR hjälper en pedofil med hans boklansering? Kan man låta bli att vara vara medeltida när SvD brännpunkt är fylld med snömos*** om aborträtten? Och så pollenhelvete på det.

* Jag betalar inte heller tv-avgift och har ingen tv.
** Tv ger en skruvad världsbild.
*** Nej, det finns inget som heter "ofött barn", det heter "foster". Ja, man blir pappa när barnet föds. Så, kryp nu tillbaka under stenen du kom från.

Stora PR-boken och komplementärlitteratur

Igår köpte jag Stora PR-boken. Svensk PR-edge 2004. Vilka är det då som köper boken förutom mig? På Bokus ser jag att de som köpt den också köpt Allt om glykemiskt index av Fredrik Paulún, Da Vinci-koden av Dan Brown, Konsten att vara snäll av Fredrik Einhorn och Självkänsla nu! Din personliga coach visar hur av Mia Törnblom. Jag hoppas att det bara är en tillfällighet eller att Bokus logaritmer har felat. För jag vill inte hänga i samma gäng som frossar i usla bestsellers och betraktar livet som projekt. Nej, jag vill inte vara folklig.

Irländerna

För några timmar sedan trodde jag att Sverige skulle möta Söderirland, på Råsunda, i en vänskapsmatch. Nu har jag ännu en gång fått bekräftat att landslagsfotboll är en underlägsen sport. Förutom några guldstänk då och då. Sist var det väl due-due. Poesi. Eller nåt.

Spam-Roffe 2

Spam-Roffe fortsätter att smutsa ned min hall med sina reklamblad. Just vad jag inte vill ha, vilket framgår att skylten på min dörr, av att jag ringt Mäklar Centrum, av att jag mailat dem.

Men Spam-Roffe och hans gäng har fortfarande inte lärt sig att stava till vare sig respekt, hyfs, anständighet... De är jävligt kackiga på formgivning också.

Nu hoppas jag att det kommer en hel flock av webbspindlar och hämtar Spam-Roffes kollega Spam-Mathias e-postadress så att hans inbox fylls med hans egna medikamenter. Skit ska skit ha.

Jag har även passat på att fråga Bjurfors, Notar, Svensk Fastighetsförmedling och Mäklarsamfundet om Mäklar Centrum. Ser fram emot svaren.

mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se,

48h, vad hände sedan?

Nej, vi vann inte. Det gjorde inte uppdragsgivaren heller. Fair Play ville få många besök till sin webbplats. Varken vinnarens eller tvåans textbaserade lösningar kommer att fungera. Men de förmedlade uppenbarligen något som, den enligt uppgift copytunga, juryn gick igång på. Ryktet gör gällande att Fair Play inte delar juryns uppfattning. Kudos till dem i så fall.

Festen bjöd i alla fall på ett skamlöst internt lovebombande i gruppen, gratis vin, nanomat och ett gäng minnesvärda citat [varav bara ett kommer från mig]:
Efter att bidragen visats: "Hälften av lösningarna är sådana som jag förkastade första halvtimman för att de var så dåliga, kom de inte längre än så?"
Som svar på konstaterandet att flera bidrag var snudd på identiska och därför borde kunna räknas bort: "Något av dem kommer att vinna, så var det förra året." [jepp, det visade sig stämma, ett av dem vann, ett annat kom tvåa.]
Apropå ingenting: "Nu lägger jag ned det här, skaffar E-kupa och blir porrskådis."
Kommentar till att uppdragsgivaren var en organisation som propagerar för måttlighet i tv-spelande: "Jag tycker inte om att arbeta för fienden."
Efter att segraren presenterats: "Det är så dåligt, dåligt, dåligt."
Kort därefter: "Jag blir upprörd som mamma."

Tredjepristagarnas bidrag var förresten rätt bra. Jag kan köpa att de slog oss.

Girlie och hennes kompis Anders

Om GB och deras nya glass Girlie finns det såklart massor att säga. Det mesta har redan blivit sagt. Jag kan lägga till att GB kommer att få sälja ett begränsat antal glassar till mig i år.

Desto mer finns att säga om Anders Ericson från SverigesAnnonsörer [jo, de heter så, åtminstone i sin logotyp]. Hans grundsyn var: "allt som får tillverkas och säljas måste man få göra reklam för". Han anklagade oss för tjänstefel för att vi inte ville ha reklam i brevlådan - samtidigt som han berättade att han är med i Nixregistret. Hans propagandatal fortsatte i självmotsägningarnas och orimligheternas tecken. Det han lyckades med var att provocera, åtminstone mig. Jag tror att det var ett självändamål. Provokation som självändamål är en underlig hobby. Jag förstår att men jag förstår verkligen inte varför.

Kontrasten blev enorm efter att Anna Serner, tidigare vd för Reklamförbundet, föreläst på förmiddagen. Anna lyssnade, argumenterade ärligt och var genomtänkt. Hon lyckades också provocera, för att få oss att ta tänka. Och bra var hon, riktigt bra.

Östtysklands nationalsång

Östtyskland var, precis som Sovjet bra på svulstiga manifestationer och övertydlig symbolik. Visst, ibland är en interkontinental missil bara en cigarr men inte alltid. Här finns nationalsången.

48h

Jag är med i tävlingen 48h. En studenttävling i reklam. Vad det lider kommer ni förhoppningsvis att få se vårt bidrag på sidan tre i DN, GP och Sydsvenskan. Och jag blir 5 000 kr mindre fattig. Om vi mot förmodan inte vinner blir jag nog tvungen att publicera vår lösning här. Den är mäktig. Heja mina lagkamrater E, T och Å!

De andras liv

Kvartersbion i Hornstull. Där ska ni se De andras liv. För har ni bara tänkt se ett dussin filmer i år så kan ni med gott samvete inkludera den här. Så bra gjord att jag började identifiera mig med de dumma. Så kan det gå.

Up and in in Uppsala and London

Fredag för en vecka sedan var jag på disputationsfest i Uppsala. Såklart väldigt trevligt. På lördagen och söndagen var jag i London med anledning av barndop. Såklart väldigt trevligt.

Tack R, M, A, M, K, J, V och alla andra som gjorde min helg minnesvärd.

Om hemtentan som jag var klar med 03:34 på måndag morgon tiger jag.

Bonus i London: Fyllde på förrådet av rakdon. Nu har jag raksaker för resten av året åtminstone.

Årets penicillinkur

För två veckor sedan hade jag ett konstigt märke på låret. Som blåmärket efter en hård tennisboll. Dagen efter var det en ring. Medicinmännen tyckte att det var lite väl likt borrelia för att ta risker. Igår avslutade jag en tioveckors penicillinkur. Och ja, varför ligger inte fästingarna och sover så här års? Jag undrar också.

Dagens Media och matematiken

Sveriges största annonsör ICA spenderade 77 201 000 000 kronor på reklam under januari månad. Drygt 8 500 kr per svensk. Detta enligt Dagens Media (Nr 5 2007 s. 7). ICA som Ebberöds bank eller dyskalkyli på redaktionen? Jag är beredd att sätta en 8 500 kr på det senare.

Reklam upp och ned

Svenska kyrkan i Högalid hade en banderoll på Zinken. Den var vänd upp och ned. Det innebär såklart att korset i Svenska kyrkans logga var vänt åt fel håll. Väldigt fel håll. Skulle tro att den informationsansvarige där inte är helt nöjd. Men det borde hon vara. Jag kommer ihåg två varumärken från tisdagens match: Svenska kyrkan i Högalid och Löfbergs lila. Löfbergs lila hade den största banderollen och fler därtill samt ambulerande kaffegossar. Svenska kyrkan hade en enda, i modest format, vänd upp och ned. Så om hon tror på att reklam ska vara minnesvärd borde hon klappa händerna och ropa halleluja.

Brows getting higher

I skolan har vi lärt oss att radioreklam kan vara ett prisvärt sätt att förlänga en reklamkampanj i tv. Detta om man lyckats plantera ett ljud, ett ord eller en mening i tv som går att repetera i det billigare radiomediet. Med tanke på att jag bara ser på tv hos andra och aldrig lyssnar på kommersiell radio var jag tvungen att fråga om kommersiell radio: "är det fortfarande bara musik?" [i stort sett, förutom morgonprogrammen tydligen. Och nu för tiden finns det två kommersiella nationella radionätverk. Man behöver alltså inte ha kontakt med 100 lokalkanaler]. En kunskapslucka som jag trivs med men som kändes påfrestande highbrow där och då.

Jepp, jag är stadigt fast i P1-träsket. P3 säger mig inget om mitt liv. Men även P1 förändras. Dels har gamla program som Vår grundade mening gjorts om men framför allt har tre nya kommit till. Stil med Susanne Ljung gillar jag. Visserligen är jag en resurssparare med ebb i kassan som sällan köper nytt, och de vänder sig i princip bara till kvinnor, men kläder som uttrycksform roar mig. Jag har sett Match Point och Djävulen bär Prada med behållning. Jag har Snyggt - En stilguide för män och Modekompassen för män i bokhyllan (bägge av Per Nilsson). Jag har läst De långas sammansvärjning (Susanne Pagold) och gått på, en rätt dåligt förberedd och intetsägande, föreläsning med Marina Kereklidou som skulle handla om hur man kan använda skor i styling. Så Stil har en plats i mitt liv.

Värre är det med Jonas val [Jon 2:1?] och Lantz i P1. De har samma effekt på mig som söndagens gudstjänst. Jag byter till P2. Det räcker med några ögonblicks lyssnande för att jag ska klicka på P2-länken. Så nu kommer jag att få höra mer än Klingan i P2. Ser fram emot det. För en halvtimma sedan klickade jag tillbaka till P1 när jag trodde att Jonas val var slut och lyssnade på nyheterna. Så började programmet och i spelaren stod det Jonas val fortsättning. Och det var bra. Inte alls flamsigt och flåsigt och jag började känna mig aningen fördomsfull och dömande på förhand. Tills inledningen avslutade med deklarationen att jag lyssnade på Konflikt med Saam Kapadia. Heja! Än finns det hopp.

Ett eftertankens tillägg: Även På minuten får mig att byta kanal.

Förbrytelser med vackra namn

De grönvita lagen bjöd på en match med två ansikten. Första halvleken hade VSK allt spel och ledde med 2-0 i halvtid. I andra halvleken tappade VSK sitt spel fullständigt och Bajen kunde till slut vinna med 4-3.

Hela 12 utvisningar blev det. I puckey åker man ut för tripping (komage?) och slashing (homoerotisk fan fiction?). Men inte i bandy. Här pekar domaren med hela handen och en spelare får skrinna till skämsbänken för "slag på skridsko" eller helt enkelt "våldsamt slag". Vackra namn på fula beteenden.

Det röda nystanet

tror jag att den kallas. Bandybollen som jag aldrig hinner se. Det är bara att (bandy-)klappa när det grönvita hemmalaget gör mål och hänga med läppen när det grönvita bortalaget kvitterar. Snart blir det underställ, tjockaste tröjan och en termos med choklad. Hoppas bara att Bajen inte lägger sig för att säkra en andra hemmamatch. Visserligen är ekonomin under isen (häpp) men så får de inte göra. Zinken klockan 19.

Frisksport i Jämtland

Fem dagar, tre friskussporter: Långfärdsskridskor, längdskidor och spark. Mäktigt!