Trevliga miljönyheter

Flaskvatten är bra ibland. Speciellt när det bara finns smutsigt vatten att tillgå.

QK, nej O8, nej OKQ8. De kommer i vilket fall bara att hyra ut miljöbilar från och med 2010 (när kärnkraften också kommer att vara avvecklad - skönt). Redan idag är 44% miljöbilar. Skönt att någon är vettig när Volvo presenterar en bil som kanske kan tillverkas först om åtta år.

Allt taget direkt från Miljö Onlines nyhetsbrev. Gratis för fattiga, mot betalning för rika.

Ridax redux

Fel, fel, fel, fel. Ridaxen är inte alls finsk, den är från Hallsberg. Internet, som brukar kunna svara på det mesta, kan inte berätta mer än att emblem finns till salu och att tillverkaren hette Aktiebolaget A. Ekströms Velocipedfabrik. Antagligen en bitter konkurrent till Velocipedaktiebolaget Lindblad i Stockholm som tillverkade cyklar av märket Radix! Den senare uppgick i vad som idag är en del Salvatore Grimaldis Cycleurope.

Men vad hände med A. Ekström? Och när slutade de att tillverka cyklar?

21098 meter snigelspår

S:t Eriksloppet, Stockholms halvmaraton, arrangerades i lördags. Premiär för mig. Stockholm ska ju vara en vacker löparstad och loppet gick från Skeppsbron över Vasastan, Kungsholmen, Södermalm och Gamla stan med målgång i Kungsträdgården. Borde vara hur fint som helst.

Tyvärr blev S:t Eriksloppet den äckligaste löpartävling jag deltagit i. Från allra första början harklade, spottade och snorade sig mina medlöpare genom loppet. Jag hade turen att vara placerad långt fram och kunde lätt undvika loskorna. För dem som kom längre bak måste det ha varit som att springa i ett snigelspår. Jag har som sagt aldrig varit med om något liknande under de knappt tio lopp jag hittills deltagit i. Så det lär inte bli fler S:t Erikslopp för min del.

I vilket fall är jag mycket nöjd med tiden, en fyrtiotvå drygt. Visserligen gick det riktigt långsamt på slutet men de sista 98 metrarna orkade jag i alla fall prestera en mäktig publikfriande spurt. Som sig bör.

Cykelglädje

Jag har blivit med extracykel! Efter tre månaders karantän hos farbror blå är den min med papper och allt. Den är grön (med gröna handtag), kommer från Finland, av dammodell och lystrar till namnet Ridax. Efter 400 kronors reparation och 200 kronors lås på Gamla Stans cykel är den alldeles utmärkt cykelbar. Bilder kan komma att dyka upp här.

Expressen blir litterär

Den 11:e september, av alla dagar, börjar Expressen utgivning av en ny klassikerserie. Bot och bättring för Bondserien minsann. Så om du inte redan har eller har läst Hemsöborna, Stäppvargen, Bonjour tristesse, - särskilt den alldeles underbart briljanta Bonjour tristesse - Dvärgen, Kallocain, Gösta Berlings saga med flera är detta ett utmärkt tillfälle att se om Expressen blivit bättre eller gått ned sig djupare i dyn sedan sist du läste den. Förändringar märks som bekant lättast när man tittar bort ett tag.

Skuldbeläggande av offret

Igår dog en cyklist efter att ha mejats ned av en lastbil i korsningen Kungsgatan och Vasagatan. Idag hör jag i P1:s Studio Ett hur CG Wrangel, chef för trafikpolisen i Stockholms city, generellt skuldbelägger "cyklisterna" för elände i trafiken. Smaklöst.

Motfrågor till polisen. Var är ni när cyklister cyklar mot rött, struntar i lysen, cyklar mot enkelriktat och på trottoarer? Var är ni när bilister ställer sig i cykelboxar, öppnar dörrar utan att se sig för, struntar i förbud mot motortrafik, parkerar i cykelbanor? Och var är ni när fotgängare utan att se sig för traskar rätt ut i cykelbanor och övergångsställen mot rött utan att se sig för?

Antagligen i en bil någonstans för ni verkar inte orka patrullera. Inför cykelpatruller som inte ska göra annat än att bötfälla och tillrättavisa busar i trafiken. Busar av alla sorter. Det lär löna sig på många sätt. Pengar till staten, synligare polis, populärare polis, mer vältränad polis, mindre utsläpp, färre trafikolyckor.

Sambahia

Den 30 augusti är det premiär för Stockholms enda sambaklubb, Sambahia.

Var? Mojito, Norra bantorget
När? 20 - 01
Hur mycket? 60 kr
Vad får du för det då?: Brasilika live! 21:30!
Vadå samba? Samba, pagode, forró, bossa nova - musik från hela Brasilien
Var kan du läsa mer? www.myspace.com/klubbSambahia

Heligt!

Martin "husvagnsparkeringsskräp" Stenmarck

Martin Stenmarck, känd från teve, sågs igår i TV4-huset iförd foppatofflor. Vad tänkte han? Tänkte han? Ja, där försvann den. Den sista gnuttan tro på mänskligheten.

Blodgivning - en avbön

Det är klart att du ska ge blod. Det är klart att jag ska ge blod. I tisdags cyklade jag förbi en blodgivarbuss på Sveavägen och kom på ett ögonblick fram till att mitt tidigare ställningstagande var dumt. Det hjälper ingen att jag inte ger blod. Ingen hör att jag inte ger blod. Hade mitt mail till Socialstyrelsen någon effekt så ändras inte den av att jag tar till nålen igen. Tre år har hunnit gå sedan sist. Det känns bra att vara tillbaka. Och jag hoppas fortfarande att moralisterna på Socialstyrelsen ändrar sina givarregler.

Blodbussen: Konkret, synlig och kommunicerbar. Bra sätt att skaffa sig ett toppenläge. Läget har ju, vilket det här inlägget bekräftar, stor betydelse.

EU slår sig själv på fingrarna

EU, den där unionen som Sverige är med i sedan 1995, bestämde för fyra år sedan att bekämpningsmedlet parakvat skulle tillåtas i hela territoriet. Parakvat hade varit förbjudit i Sverige sedan 1983 och det med goda skäl. Parakvat är nämligen skitläskigt:

"Plantagearbetare som ofta använder ogräsmedlet parakvat tappar naglar och drabbas av andningssvårigheter. Diarré, yrsel, huvudvärk, näsblod, magont och hudskador är andra exempel på vanliga skador. parakvat är dessutom akut giftigt. Minimalt intag kan leda till döden. Och det finns inget motgift. Förutom hälsoeffekterna på människor påverkar kemikalien också de djur som lever i närheten av besprutade områden. Parakvat kan också ackumuleras i jorden."

Det svenska svaret blev att överklaga beslutet (SNF med flera) och att stämma Kommissionen (Svenska staten). Idag beslutade Europeiska Gemenskapernas Förstainstansrätt (alltså EG-domstolen) att Sverige har rätt och att det var fel att tillåta parakvat.

Vi kan knappast räkna med en stat som är ofullkomlig. Men det är förtröstansfullt att unionen vi valt att vara med i har ett regelsystem som gör att misstag kan påtalas och rättas till.

Så vad säger ni, ska vi inte införa Euron och ha en folkomröstning om den nya konstitutionen snart? Jag hoppas att den senare är bra men så länge våra folkvalda nekar oss att tycka till - med hänvisning till att det är så komplicerat - orkar inte jag lägga kraft på att läsa förslaget. Istället är jag negativ, till förslaget men framför att till de omyndigförklarande moderaterna, socialdemokraterna och... ja det är väl alla utom mp och v?

Hyrbilsmysteriet

När jag hyr bil vill jag ha den minsta bilen. Varför? Därför att den är billigast, drar minst bränsle och är lättast att snurra runt med på parkeringsplatser. Men av okänd anledning får jag alltid en större bil. I augusti skulle jag ha en Skoda Fabia 1,2 men fick en femdörrars Ford Focus sedan. I helgen skulle jag haft en Hyundai Atos men fick en Opel Astra Combi. Varför gör de så? Vilka bilar som finns kan inte vara en okänd faktor. Hyrbilar är i regel så nya att de luktar plast, de borde alltså inte gå sönder så ofta. Och en större bil kostar mer att hyra. De borde alltså kosta mer även för uthyraren.

Jag har fyra teorier. Teori 1: Någon annan har hyrt den mindre bilen och valt att förlänga hyresperioden. Teori 2: Uthyraren vill vänja kunderna vid en större bil. Teori 3: Det är något med bokföringen - de stora bilarna får inte stå stilla för ofta. Teori 4: Man vill överraska kunden positivt.

Ingen av teorierna är helt övertygande. Är det någon som har en bättre?

Dagens plånbokstips är alltså att hyra den minsta bil du kan tänka dig att köra. Förvånande ofta kommer du att få en större bil.

Den som aldrig missat en avgång...

...slösar bort sitt liv på att vänta sägs det. Idag ska jag till södra Väddö. Byten vid Slussen, Tekniska högskolan och i Norrtälje. Snittid för bytena ligger på ungefär sex minuter. Inget slöseri där inte. Skulle gärna åka tidigare men det går inte. För jag har botemedlet mot livsslöseri: Boken. Just nu Bill Bufords Bland huliganerna. Efter drygt 200 sidor är den inte fullt så bra som jag hoppats. Den går snabbt att läsa men mer av snabbmakaroner än fullkornspasta.

Sköldlusens svanesång

Med Pyrex ska de stoppas,
sköldlössen på min planta,
med besprutning där det knoppas,
och bevattning kan du anta.

I badkar möta de sitt öde,
bak draperi och dörr,
mot emalj de falla döde,
tyst, stilla utan surr.

När min värld till sist är frälst,
och växten utan men,
då ser jag den där helst,
i fönsteret igen.

Vår förbrukning och deras

De som gör allt från bilar till diskmaskiner vill att du ska slänga ut dina gamla versioner och köpa nytt. De motiverar det med att det nya är snålare med vatten och energi. Ett argument lika briljant som det om att "jag kan inte rädda världen, det spelar ingen roll vad jag gör." Ett perfekt argument. För hey, det är klart att du ska köpa nya strykjärn, microvågsugnar, våffeljärn, bakmaskiner, frysar, kylskåp, ugnar, hårtorkar, empetrespelare, stereoanläggningar, vattenkokare, brödrostar, smörgåsgrillar, datorer, skrivare, kameror, tvättmaskiner, diskmaskiner, bilar, stavmixrar, massagestavar, lågenergiglödlampor, torkskåp, torktumlare, kaffekvarnar, espressobryggare, köksfläktar, telefoner, mobiltelefoner, modem, rakapparater, skägtrimmare, hushållsassistenter, faxar, skannrar, båtmotorer, eltermometrar, gräsklippare, slipmaskiner, borrmaskiner, ismaskiner, glassmaskiner, luftkonditionerare och löpardatorer. Det sparar ju energi och vatten. Och när du ändå varit så duktig kan du ju faktiskt unna dig en plasmateve. Visst de drar lite mer el men du har ju redan räddat världen. Det kunde du ju plötsligt göra. Hurra!

Men oj, glömde vi inte någonting där? Maskiner är ju tillverkade. I fabriker, av plast, av stål, av glas. Genom processer som slukar vatten. Och stålet och plasten och glaset kommer ju från malmgruvor, från oljekällor, skogar och sand. De har transporterats och smälts och raffinerats och transporterats och slagits in i papper och frigolit och plast och transporterats igen. Så för att spara lite vatten och spara lite energi har vi använt väldigt mycket vatten och energi. Vatten och energi som ofta kommer från platser där det är väldigt ont om vatten och energi. Inte som i Sverige där det är gott om vatten och energi och det är billigt med vatten och energi.
Oj igen. Och maskinerna som vi slänger för att vi har köpt nya fast de gamla funkar alldeles utmärkt blir ju inte till ny energi och nytt vatten. De hamnar i Afrika och på Italienska maffiasoptippar och vem vet, de kanske blir basen för en ny fin golfbana i Sverige också. Och så släpps det ut bromerade flamskyddsmedel. Sådant där som vi använder en 250 000 till 300 000 ton av i världen varje år. Sådant där som påverkar hormonnivåerna i sköldkörteln och orsakar levercancer hos möss. Som kan ge beteende-, inlärnings- och minnesstörningar och kan bidra till ökad fosterdödlighet och till fördröjd skelettbildning. Sådant där som vi inte behöver eftersom det kan ersättas med andra ämnen.

Men vi måste väl konsumera, annars slutar ju hjulen att snurra och vi får en världsdepression och apokalypsens ryttare syns vid horisonten för att jag pratar så dumt? Det är klart att vi måste konsumera och förresten kan vi inte rädda världen så det är lika bra att vi räddar oss själva. Vi har ju bäst förutsättningar, och mest vatten och mest energi. Vi har ju så fina kärnkraftverk som går på importerat uran. Och vi har så fint flaskvatten från kärnkraftslandet Frankrike och maffiasoptippslandet Italien. Det ska nog ordna sig fint det här. Seså, sluta gnäll och köp en fin maskin till istället.

Dagens boktips: Otroso

Barn- och ungdomsboksförlaget Trasten har precis gett ut boken Otroso: Senaste nytt från underjorden. Författare är Graciela Montes från Argentina. Översättare är Annakarin Thorburn från spanska.

Läs den eller brinn i bildningsluckornas skärseld. Jag har ett referensexemplar. Inga hemlån.

Bilen äger vägen

En undersåte sticker ut hakan och drar all bilism över en kam: "man ska inte köra bil". Det ska man visst. Precis som Leif Johansson säger i Ekots lördagsintervju: "Det kan rimligtvis inte vara omoraliskt att köra bil om inte det finns något annat alternativ. Man får titta på helheter och hur ett samhälle är byggt".

Men poängen är att det väldigt ofta finns alternativ. Ska du inte längre än några kilometer? Det är skönt att gå. Ska du inte längre än någon mil? Cykeltur kanske? Ska du röra dig i en tätort? Tar du buss, tunnelbana, spårvagn, tvärbana eller båt kan du kombinera resan med att läsa tidning eller bok eller bara drömskt se ut i fjärran. Ska du långt? Släpp den skenbara kontrollen och åk tåg. Ska du jättelångt? Åk nattåg, perfekt med sällskap och bubbel. Skriv brev, ring och maila. Det mår både du och vi bättre av.

Och du bör höra varningsklockor om du:

• Sitter ensam i en bil.
• Blir omcyklad när du gnuggar kofångare med andra stillastående bilar.
• Sitter i en dödsjeep.
• Tar bilen till löparspåret. Naturen är känsligare än dina knän. Lite asfalt klarar du.
• Sitter i en miljöstygg bil.

Kanske låter varningsklockorna så här. Det är ljudet av Vatnajökul som smälter bort.

Och undersåten, köerna berodde på en trafikolycka som stängde av Hundra knutars backe.

Pekings fotbollschock

Det sägs att Hammarby hade världens spelövertag och en uppsjö chanser. Via webbrapportering fick jag bara veta att Norrköping gjorde mål på stopptid och slog ut Bajen ur cupen. Jag ser knappt några kommentarer på Hammarbybloggar. Som om det inte hade hänt. Som att det inte vore möjligt. Inte möjligt att förlora på hemmaplan mot ett lag från Superettan. Inte möjligt att förlora med ett så mäktigt spelövertag. Inte möjligt att tränaren var så nonchalant att han vilade nyckelspelare. Det är knappt så jag tror det. Men vad vet jag. Jag var inte där. På tisdag kommer jag att vara där. På Råsunda. Då vill jag se en vettig laguttagning. Då vill jag se målkramp släppa. Då vill jag åka hem med ett leende på läpparna.

Killen som förhandlade för Inter när Lennart Skoglund gick till Italien 1950 hette för övrigt Charles Davies, läste jag i Offsides extratidning Sverigeresan.

Matblogg! Filbunke

Nix, det här är ingen matblogg. Det är en cykelsorgsblogg. Men i en sådan ryms mat. Enkel mat. Kanske den enklaste. Så här gör du:

Häll en skvätt fil i en skål
Fyll skålen med mjölk
Låt stå i rumstemperatur
Efter ett tag har du en filbunke.

En skvätt är ungefär en matsked. Fil kan vara filmjölk, a-fil, långfil, fjällfil, gräddfil och så vidare eller filbunke. Mjölk med mycket fett i är bra. Ett tag är ungefär ett dygn plus/minus ett halvt dygn.

Varför matblogga om filbunke? För att alla andra recept på filbunke är så komplicerade, det är grädde hit och kokning dit. Fånerier.

Hur äter man filbunke? Som den är eller kall. Med någonting i eller inte. På morgonen eller kvällen. Filbunke är lite som kyckling, den blir vad du vill, framtidsmat.

Den mörka sidan

När cyklister missbrukar sina krafter.

Tävlingssäsongen i löpning är igång.

I torsdags deltog jag i Medieruset i institutionens namn. Det var ganska kallt, banan genom Lill-Jansskogen var kort, 3,8 km, men kuperad och med okänd sträckning. Resultatet? 16½ minut och en sträckning (häpp) i baksidan av låret.

Igår var förutsättningarna helt annorlunda. Sverigeloppet, en del av Nationaldagsspelen, går två varv över en helt platt asfaltsbana på 5 km genom Hammarby Sjöstad. Solen stekte, kvicksilversurrogatet närmade sig 30 grader och sträckningen från Lill-Jans hade omöjliggjort varje försök till träning. Resultatet? 41 minuter, min snabbaste miltid någonsin. Och efteråt kändes det helt naturligt att suga i mig två-tre liter vatten.