Dumplingsrikedom på Östasiatiska museet

När den ställs mot Den ödmjuke administratörens trädgård, Nätmästarens trädgård och Yuyuanträdgården framstår inte Östasiatiska museets tillfälliga kinesiska trädgård som någon vidare julgransprydnad. Men betänker vi att de bara haft några veckor på sig medan förebilderna verkat i århundraden blir bilden en annan. Den museiklädde (jeans, kavaj, mobiltelefon hängande i bältet) guiden förklarar symbolik, historia och trädgårdsfilosofi och upplevelsen växer. Räkna in restid och -kostnad och Skeppsholmsalternativet framstår som ett utmärkt alternativ.

80 kronor är inträdet. Siffran åtta är välfunnen. Åtta låter "ba" på kinesiska, rikedom låter "fa" så därför är priset bra. 80 pix tar även Café Gyllene Draken för sina dumplings. Underligt nog inte åtta stycken utan tio. Cafét ligger inne i museet och har du ändå tagit dig till Skeppsholmen ska du passa på att gotta dig i dumplings. Det finns vegetariska men jag tog dem med djur i.

Söderlund prioriterar

- Framkomligheten har varit väldigt nedprioriterad i Stockholm, därför satsar vi på den. Det är många avvägningar som måste göras i en storstad, varav trafiksäkerheten är en.

Orden kommer från avhoppande trafikborgarrådet Mikael Söderlund. Han skulle också kunna uttrycka det så här:

Det är ok att dubbelt så många dör och skadas allvarligt i trafiken så länge jag och mina anhängare får köra bil i hög hastighet i Stockholms innerstad.

Dagens utbildningstips: Världens eko

Känner du att höstmörkret kommer att bli tomt och innehållslöst? Behöver du fler högskolepoäng? Vill du hänga på universitetet? Gå kursen Världens eko!

Skymningspressen manar till människooffer

"MORD - DÅ KOMMER SOMMARVÄRMEN TILLBAKA"

Säga vad man vill om Aftonbladet men när man trodde att man sett allt slår de till med någonting värre.

Från Skogös säck till Söderlunds påse

Bilindustrin är som sagt duktig på att köpa politiska åsikter. Och de har så låga tankar om den så kallade allmänhetens kunskapsnivå att de måste skriva Albaniens huvudstad istället för Tirana. Mikael Söderlund verkar i alla fall kunna sin geografi. Men den kunskapsnivån hjälper honom inte från att trilla dit och lydigt rulla runt när bilindustrin ger kommando.

I en annan del av alliansen vill folkpartiet ha vägar längs alla järnvägar. När kommer förslaget om en parkeringsplats per dagis tro?

Daniel Frodin, cykla och vält!*

Idag har jag fått reklam från biltidningen teknikens värld. En plastfönsterkuverterad försändelse med en töntig plastbit i. Ännu töntigare är att plastbiten ser ut som en visselpipa men verkligen bara är en töntig plastbit. Jag skulle önska att reklamförsändelser antingen var märkta "kan slängas direkt i pappersinsamlingen" eller att man kunde returnera dem så att avsändaren får sortera fraktionerna rätt. teknikens värld gör varken eller och det är ett fullgott skäl att tycka jävligt illa om dem. Så här kommer 5 anledningar att tycka illa om teknikens värld.
1. Av tv får man en GRATIS present. "GRATIS", "present". Vilket av orden förstår du inte Daniel? Den gratisa presenten är för övrigt den töntiga plastbiten, om du nu undrar.
2. Den som prenumererar på tv får ett multiskräp och ett multiskräp. Ja, ja, ja fyll världen med multiskräp Daniel och släng batterier i naturreservat, bara i naturreservat.
3. TEKNIKENS världs prenumeranter måste SLICKA PREMIEMÄRKEN för att få multiskräp och multiskräp.
4. Tv:s fjärde tunga skäl ["tunga" he he] till att prenumerera lyder "Vi säger ifrån när myndigheter och politiker... yada, yada ...hindrar Sverige från att rulla, och inte satsar tillräckligt på miljöbilar." Mitt första brev från Daniel F och redan avslöjar han sig som en hycklande vindflöjel som vill tillfredsställa alla.
5. Att en biltidning heter teknikens värld är som att bilverket heter vägverket. Stå för vad du är och tycker Daniel.

*För att en chefredaktör för bilens värld borde testa att cykla, men antagligen inte klarar av två hjul utan hjälpmotor och slutligen förtjänar det.

Dagens bloggtips: Maskotbloggen

Väldigt roligt, relevant och med underhållande kommentarer. Sweet. Dessutom har den fått alldeles för lite uppmärksamhet. Vilket visas av att jag inte kände till den förrän jag letade efter en bild på Vigri.

Skrytbyggen i svarta och vita katters land

Kineserna vill också visa sin makt. Efter att Deng Xiaoping deklarerat att ändamålet helgar medlen blev Shanghai ett skyltfönster för regimen och det moderna Kina. Här skulle byggas och öster om floden började skyskraporna växa upp. 1996 kom tv-tornet - Oriental Pearl Tower - på plats. Inte helt olikt en rymdraket i Tintin. En betydligt snyggare byggnad är Jin Mao Tower. Det bygger helt på talmystik och det lyckobringande talet åtta. 88 våningar, 16 (8+8) segment, gatunummer 88, invigt 28/8-98 och minst åtta konstruktionstekniska egenheter baserade på talet åtta (2008 trappsteg). JMT var den högsta byggnaden i folkrepubliken fram till förra året när Shanghai World Financial Center växte förbi. Nya grabben i kvarteret, eller snarare nya kvarteret, ser mest ut som en kapsylöppnare efter att konstruktörerna fått ge upp idén med ett runt hål längst upp. Likheten med ärkefienden Japans flagga fick kineserna att gå i taket.

För övrigt är det intressant att konstatera att OS i norra huvudstaden invigs den 8/8-08 i rÅTTAns år. Undrar om de tänkte på det kineserna.

Shanghai har också en byggnad som liknar en hornprydd demon och en annan som, bäva månde ni fothåriga dubbelfrukostmumsare, är Orthanc. Läskigt.

Just det, en sak till, för att riktigt driva hem poängen att andra städer, som till exempel Stockholm, ska hålla sig på mattan passar man på att driva med Hötorgshusen lite överallt. Rätt fyndigt om du frågar mig.

I skuggan av björnen

Vigri kan inte ha haft det lätt. Året var 1980 och medan större delen av sommarspelen pågick i Moskva hölls segeltävlingarna i Tallinn. Sälen Vigri fick jobbet som maskot. Hur det gick minns vi inte riktigt. Stackaren hamnade helt i skuggan av Misha. Naturligtvis.

Inför den stora händelsen konstruerades ett antal anläggningar. Bland andra V.I. Lenins kultur- och sportpalats. Nio år innan multiarenan Globens invigning kunde Tallinn ståta med en kombinerad ishall och åskådarläktare. Så här såg den ut när jag var där.










Idag heter arenan Linnahall och den används fortfarande. Precis som esterna använder de andra byggnader som tyskar, danskar, ryssar och svenskar lämnat bakom sig. Linnahall skulle lätt ha platsat i någon av filmerna i stjärnornas krig-serien och i sin monumentala betongtotalitära uppenbarelse äger den en märklig skönhet. Som många andra skapelser av omnipotentater verkar den vara byggd, på det sätt den är byggd, för att den kunde byggas. En uppvisning i makt.

Mishas avskedssång

1980 hölls de olympiska sommarspelen i Moskva. Eftersom jag var sex år minns jag ingenting av de sportsliga resultaten. Däremot minns jag Misha, spelens maskot. Misha var perfekt - han gav den ryska björnen det mest sympatiska av ansikten, han hade ett fantastiskt snyggt bälte och han grät under avslutningsceremonin. Sexåringen inom mig kommer alltid att vara oskuldsfullt förlorad till denna finaste av Sovjetdiktaturens talesfigurer. Idag lärde jag mig att den rara björnen hade en egen avskedssång. Den kan du lyssna till här.

När du lyssnat på visan, kanske gråtit en skvätt över hur bra den är, och förundrats över ryssarnas osvikliga förmåga att skriva känslosam musik frågar du dig kanske hur texten lyder. Då kan du vända dig till den kinesiska OS-regimens engelskspråkiga husorgan och läsa på.

Snöpt

Min mobil blev överkörd av en traktor i Borgeby. Kvar i apparaten blev några hundra telefonnummer. Har du anledning att tro att du fanns i min mobil och vill bli uppringd i framtiden gör du rätt i att höra av dig. Hurra så glad jag skulle bli.

Övervakningskameror - en cost/benefit-analys

Du kan inte gå in i en pressbyrå eller sjuelva utan att bli filmad. Det finns kameror i vartenda en. Jaha där rök visst en bit integritet igen. Men det är ju fint att de kan ta bovar. Eeeeeeller snarare, det vore fint om de kunde ta bovar. För kvaliteten på kamerorna är så usel att tjuvarna inte ens behöver ha keps på sig. Det syns ändå inte hur de ser ut.

Varför ha kameror då? Min teori är att det sänker försäkringspremien. Med andra ord betalar vi med vår tappade integritet när dem minskar sina kostnader. Toppen!

Inte innehållet utan FR.A. kontakterna

En kamrat som var över på middag igår berättade att han konstruerat ett [snillrikt - som alltid när han pysslar med data - ] program som placerar in slumpmässiga terrorord i hans mail. Allt för att jävlas med FRA som tvingas till en manuell granskning när automatiken triggar på hans terrorord. Men, som han berättade, innehållet är inte det väsentliga. Dels finns det krypteringar som är omöjliga [japp] att knäcka, dels har ingen nytta av en massa information. I synnerhet inte när de översköljs med låtsasterrorism.

Det FRA däremot kan ha nytta av är trafikdata. Med andra ord vem som kommunicerar med vem. De vill kartlägga nätverk för att hitta grupper av hotfulla individer. De kommer att hitta enorma mängder kontakter som de inte har ett dugg att göra med. Vi betalar med förlorad integritet och mitt parti vinner väljare.

Karma genom Lisa

Den här kvinnan har jag så många ett-steg-ifrån-kontakter med att jag nästan tror att jag känner henne. Nu har hon matlagningskurser också. Läskigt, jag som pratade om matlagningskurser härom veckan.

På väg hem genom Sverige

Efter tre dagar på Borgeby Fältdagar är jag på väg hem med SJ. 11 300 bönder på ett fält under två dagar är tillräckligt för att man ska bli en aning trött. Kan konstatera att mitt lånade mobila modem är avsevärt bättre än SJ:s tjänst. Mig veterligen har de inte sagt att deras internet ska vara snabbast heller. Tåger tuffar vidare.

Hoppet om den sortens sågningar får mig att vilja skriva

Sigge Eklund och Crister Enander debatterar En dramatikers dagbok. Underhållande, tänkvärt och inspirerande. För egen del blir jag lockad att skriva enbart av det fåfänga hoppet att få bli snyggt sågad.

trött på gamla fossiler

Ingemar Skogös pseudoobjektiva panegyrik visade sig vara ett förspel. Ett djupt oanständigt manegekrattande för bilindustrins kommunikativa härdsmälta där Stockholm jämförs med Tirana eftersom båda städerna saknar massiva ringleder (sådana där mångfiliga vägar som finns i Harare). Bilindustrin är duktig på att sälja och duktig på att köpa. De köper åsikter, politiskt stöd och tankar. Och betalar med massivt stadsstöd, miljöförstöring och förslösade naturresurser.

Utan bilen stannar Sverige säger bilindustrin. Är det inte dags att stanna då? Det är uppenbart att vi kommit fel och att vi är på väg till en plats där vi inte vill vara. Men bilindustrin fortsätter glatt att gasa på.

Bananrepubliken

Jag åker buss till jobbet och idag hade jag sällskap av en tidigare kollega. Visserligen innehöll min axelväska både Fokus, Råd&Rön och The New York Times Magazine men det händer att människor är ännu bättre sällskap. Det behövdes så trög som trafiken var. Redan på Katarinavägen inföll sig ett shantiögonblick. Det fanns ingenting att göra åt situationen, vi hade Stockholms vackraste utsikt till höger och vädret var utmärkt. En halvtimma senare var vi vid III-Gurra-statyn och promenerade resten av vägen. Det gick snabbare. Tills vi kom till den där bron som egentligen är ett provisorium och som inte borde finnas och som leder till Kungsträdgården. Där hade polisen stängt av morgonrusningstrafiken för att ett gäng Irakkonferensdeltagare inte hade vett att hålla sig i Upplands Väsby utan prompt skulle bo gentilt mitt i Stockholm.

Interludium från en annan tid och en annan plats.
I mitten av 1980-talet arbetade min far i Zimbabwe under några månader. Där kunde han bevittna Robert Mugabes resvanor. När presidenten skulle till kontoret spärrades den stora fina asfalterade mångfiliga innerstadsgatan av. Sedan kom en svärm tjutande polismotorcyklar, därpå en handfull polisbilar med saftblandare och sirener, först därefter en limousine med Mugabe varpå följde en handfull och en svärm till. Sedan fick andra medborgare nyttja vägen. Till dess presidenten skulle hem, eller på lunch, eller till en älskarinna eller..

Anyhoo, när jag kryssade fram mellan cyklar, bilar, mopeder, bussar, lastbilar och fotgängare - vi var nog några tusen medborgare som hölls tillbaka av alliansens storhetsvansinne och polisens usla omdöme - var det inte utan att jag kände en gigantisk lust efter att sätta en kokard på skallen och leta upp närmaste bastilj. Varje möjlig fortsättning får vi tyvärr lämna till de kontrafaktiska historieskrivarna eftersom polisen just då rullade upp sina plastband och iväg sina piketer.

Lärdomar:

• Det är fortfarande ett enormt problem att så många (män) tar med sig ett ton plåt till jobbet varje dag. Staden, världen, är inte konstruerad för det.
• Det är inte ok att några få högdjur tillåts gå före tusentals medborgare. Åk senare eller bo i Infracity.
  
• Alliansen sätter internationell prestige framför respekt för folket. Sossarna skulle säkert gjort likadant.
• Med sådana politiker kommer vi aldrig att få folkomrösta om Lissabonfördraget. Folket kommer aldrig att acceptera EU. Vi kommer att förbli en provinsiell, efterbliven avkrok.
• Sverige är en bananrepublik.

Min klimatlösning, kom ihåg det

Tankesmedjan, eller idéverkstaden som vi miljöpartister säger, Fores är född. Idag invigde de sina lokaler på Bellmansgatan i Stockholm. Peter Örn var där, Jenny Sonesson var där, Rachel Molin var där och så vidare (jag var där). Plenty med folk. Ungefär 18 grader varmare i lokalen än utanför. Poängen med det här inlägget är att Fores efterlyste klimattips och jag gav Martin Ådahl mitt (utan tävlan). Han kommer att använda det och jag vill att du ska veta att det kommer från mig. Jag har inte hört det från en kompis, en polare, en kursare och så vidare. Det kommer från mig. Och som sagt, han kommer att använda det, sådana som Martin Ådahl stjäl med stolthet och gör det bra.

Världen ska räddas av böcker. På något sätt måste världen övertygas (tvång, ekonomiska styrmedel eller whatever) om att alla ytterväggar och ett gäng innerväggar ska täckas av bokhyllor. Bokhyllor av trä fulla av böcker. Det binder kol. Trä är kol. Papper är kol. Stora mängder träbokhyllor och böcker binder med andra ord stora mängder kol. Det är bra. Bra, men bara början. Bonuseffekten heter isolering. 15 - 30 cm (enkla eller dubbla lager) papper, tätt packat, är en ruskigt bra isolering. Med ruskigt bra isolering behöver man inte samma mängder uppvärmning. Man kan dra ned elementen ett snäpp utan att behöva ha på sig en estnisk sticketröja inomhus i september. Och där är lösningen.

Sedan måste vi sluta med bensin, diesel, odling på sjöbottnar, överdriven köttkonsumtion, soptunnor fulla av mat, hajfenssoppa, flygresor stup i kvarten och en massa annat i vilket fall. Men det där visste ni redan.

Cykelsorg igen

Nu har det hänt igen. Min Ridax är stulen. Grön damcykel, cykelkorg från Skeppshult, ett klistermärke med bland annat finska flaggan på ramen. Det lär inte bli några foton.