Övervakningskameror - en cost/benefit-analys

Du kan inte gå in i en pressbyrå eller sjuelva utan att bli filmad. Det finns kameror i vartenda en. Jaha där rök visst en bit integritet igen. Men det är ju fint att de kan ta bovar. Eeeeeeller snarare, det vore fint om de kunde ta bovar. För kvaliteten på kamerorna är så usel att tjuvarna inte ens behöver ha keps på sig. Det syns ändå inte hur de ser ut.

Varför ha kameror då? Min teori är att det sänker försäkringspremien. Med andra ord betalar vi med vår tappade integritet när dem minskar sina kostnader. Toppen!

Inte innehållet utan FR.A. kontakterna

En kamrat som var över på middag igår berättade att han konstruerat ett [snillrikt - som alltid när han pysslar med data - ] program som placerar in slumpmässiga terrorord i hans mail. Allt för att jävlas med FRA som tvingas till en manuell granskning när automatiken triggar på hans terrorord. Men, som han berättade, innehållet är inte det väsentliga. Dels finns det krypteringar som är omöjliga [japp] att knäcka, dels har ingen nytta av en massa information. I synnerhet inte när de översköljs med låtsasterrorism.

Det FRA däremot kan ha nytta av är trafikdata. Med andra ord vem som kommunicerar med vem. De vill kartlägga nätverk för att hitta grupper av hotfulla individer. De kommer att hitta enorma mängder kontakter som de inte har ett dugg att göra med. Vi betalar med förlorad integritet och mitt parti vinner väljare.

Karma genom Lisa

Den här kvinnan har jag så många ett-steg-ifrån-kontakter med att jag nästan tror att jag känner henne. Nu har hon matlagningskurser också. Läskigt, jag som pratade om matlagningskurser härom veckan.

På väg hem genom Sverige

Efter tre dagar på Borgeby Fältdagar är jag på väg hem med SJ. 11 300 bönder på ett fält under två dagar är tillräckligt för att man ska bli en aning trött. Kan konstatera att mitt lånade mobila modem är avsevärt bättre än SJ:s tjänst. Mig veterligen har de inte sagt att deras internet ska vara snabbast heller. Tåger tuffar vidare.

Hoppet om den sortens sågningar får mig att vilja skriva

Sigge Eklund och Crister Enander debatterar En dramatikers dagbok. Underhållande, tänkvärt och inspirerande. För egen del blir jag lockad att skriva enbart av det fåfänga hoppet att få bli snyggt sågad.

trött på gamla fossiler

Ingemar Skogös pseudoobjektiva panegyrik visade sig vara ett förspel. Ett djupt oanständigt manegekrattande för bilindustrins kommunikativa härdsmälta där Stockholm jämförs med Tirana eftersom båda städerna saknar massiva ringleder (sådana där mångfiliga vägar som finns i Harare). Bilindustrin är duktig på att sälja och duktig på att köpa. De köper åsikter, politiskt stöd och tankar. Och betalar med massivt stadsstöd, miljöförstöring och förslösade naturresurser.

Utan bilen stannar Sverige säger bilindustrin. Är det inte dags att stanna då? Det är uppenbart att vi kommit fel och att vi är på väg till en plats där vi inte vill vara. Men bilindustrin fortsätter glatt att gasa på.

Bananrepubliken

Jag åker buss till jobbet och idag hade jag sällskap av en tidigare kollega. Visserligen innehöll min axelväska både Fokus, Råd&Rön och The New York Times Magazine men det händer att människor är ännu bättre sällskap. Det behövdes så trög som trafiken var. Redan på Katarinavägen inföll sig ett shantiögonblick. Det fanns ingenting att göra åt situationen, vi hade Stockholms vackraste utsikt till höger och vädret var utmärkt. En halvtimma senare var vi vid III-Gurra-statyn och promenerade resten av vägen. Det gick snabbare. Tills vi kom till den där bron som egentligen är ett provisorium och som inte borde finnas och som leder till Kungsträdgården. Där hade polisen stängt av morgonrusningstrafiken för att ett gäng Irakkonferensdeltagare inte hade vett att hålla sig i Upplands Väsby utan prompt skulle bo gentilt mitt i Stockholm.

Interludium från en annan tid och en annan plats.
I mitten av 1980-talet arbetade min far i Zimbabwe under några månader. Där kunde han bevittna Robert Mugabes resvanor. När presidenten skulle till kontoret spärrades den stora fina asfalterade mångfiliga innerstadsgatan av. Sedan kom en svärm tjutande polismotorcyklar, därpå en handfull polisbilar med saftblandare och sirener, först därefter en limousine med Mugabe varpå följde en handfull och en svärm till. Sedan fick andra medborgare nyttja vägen. Till dess presidenten skulle hem, eller på lunch, eller till en älskarinna eller..

Anyhoo, när jag kryssade fram mellan cyklar, bilar, mopeder, bussar, lastbilar och fotgängare - vi var nog några tusen medborgare som hölls tillbaka av alliansens storhetsvansinne och polisens usla omdöme - var det inte utan att jag kände en gigantisk lust efter att sätta en kokard på skallen och leta upp närmaste bastilj. Varje möjlig fortsättning får vi tyvärr lämna till de kontrafaktiska historieskrivarna eftersom polisen just då rullade upp sina plastband och iväg sina piketer.

Lärdomar:

• Det är fortfarande ett enormt problem att så många (män) tar med sig ett ton plåt till jobbet varje dag. Staden, världen, är inte konstruerad för det.
• Det är inte ok att några få högdjur tillåts gå före tusentals medborgare. Åk senare eller bo i Infracity.
  
• Alliansen sätter internationell prestige framför respekt för folket. Sossarna skulle säkert gjort likadant.
• Med sådana politiker kommer vi aldrig att få folkomrösta om Lissabonfördraget. Folket kommer aldrig att acceptera EU. Vi kommer att förbli en provinsiell, efterbliven avkrok.
• Sverige är en bananrepublik.

Min klimatlösning, kom ihåg det

Tankesmedjan, eller idéverkstaden som vi miljöpartister säger, Fores är född. Idag invigde de sina lokaler på Bellmansgatan i Stockholm. Peter Örn var där, Jenny Sonesson var där, Rachel Molin var där och så vidare (jag var där). Plenty med folk. Ungefär 18 grader varmare i lokalen än utanför. Poängen med det här inlägget är att Fores efterlyste klimattips och jag gav Martin Ådahl mitt (utan tävlan). Han kommer att använda det och jag vill att du ska veta att det kommer från mig. Jag har inte hört det från en kompis, en polare, en kursare och så vidare. Det kommer från mig. Och som sagt, han kommer att använda det, sådana som Martin Ådahl stjäl med stolthet och gör det bra.

Världen ska räddas av böcker. På något sätt måste världen övertygas (tvång, ekonomiska styrmedel eller whatever) om att alla ytterväggar och ett gäng innerväggar ska täckas av bokhyllor. Bokhyllor av trä fulla av böcker. Det binder kol. Trä är kol. Papper är kol. Stora mängder träbokhyllor och böcker binder med andra ord stora mängder kol. Det är bra. Bra, men bara början. Bonuseffekten heter isolering. 15 - 30 cm (enkla eller dubbla lager) papper, tätt packat, är en ruskigt bra isolering. Med ruskigt bra isolering behöver man inte samma mängder uppvärmning. Man kan dra ned elementen ett snäpp utan att behöva ha på sig en estnisk sticketröja inomhus i september. Och där är lösningen.

Sedan måste vi sluta med bensin, diesel, odling på sjöbottnar, överdriven köttkonsumtion, soptunnor fulla av mat, hajfenssoppa, flygresor stup i kvarten och en massa annat i vilket fall. Men det där visste ni redan.

Cykelsorg igen

Nu har det hänt igen. Min Ridax är stulen. Grön damcykel, cykelkorg från Skeppshult, ett klistermärke med bland annat finska flaggan på ramen. Det lär inte bli några foton.

periskop av vildjäst

Bilderna är gamla nu, men nya för bloggen. Det finns fortfarande vildjäst kvar för flera degar. Mer kommer. Tack Painmartin för recept.

Döden gör sig påmind

I trapphuset, mellan brevlådorna, sitter ett anslag från polisen. De efterlyser en 32-årig man som har varit försvunnen i tio dagar. Idag har man letat i Hammarby sjö utan resultat. Tankarna går till John Donnes text:

No man is an Iland, intire of itselfe; every man
is a peece of the Continent, a part of the maine;
if a Clod bee washed away by the Sea, Europe
is the lesse, as well as if a Promontorie were, as
well as if a Manor of thy friends or of thine
owne were; any mans death diminishes me,
because I am involved in Mankinde;
And therefore never send to know for whom
the bell tolls; It tolls for thee.

Cykelsorg som graf

Så här ser http://cykelsorg.blogspot.com ut som graf. Gör din egen här. Länken hittad hos The Planning Lab STHLM

Är du uppmärksam?

Giriga UC, sjysta D&B

Mitt stulna körkort har använts för att teckna åtminstone sju mobilabonnemang. Polisen rekommenderade att spärra körkortet hos D&B och UC. Hos D&B kan det göras dygnet runt via ett 08-nummer. UC tar 55 kr. 55 kr för en automatisk telefonfunktion. Av brottsoffer.

D&B är till och med så reko att de rekommenderar spärrning hos UC och läser upp telefonnumret. Jag vill ha mycket mer med D&B än UC att göra.

Nya bagelrön

Efter receptet från Konsum testade jag Jan Hedhs. Någonstans (recept? våg? ingredienskvalitet?) blev det knas och konsistensen vart som marsipan. Torr marsipan. Nästa försök halverade jag mängden mjöl i det andra steget (du som har boken förstår) och bytte ut 250 gram vetemjöl mot rågmjöl. Det blev bra. Vad jag framför allt tar med mig från Hedh är vägningen av degklumparna. 60 gram per bagel med något grams felmarginal. Som att väga knark på teve ungefär. Nu blir det uppehåll i bagelandet [bejglandet] för folklevain à la Pain de Martin, vildjästen står i skafferiet och myser.

Skrapa säkerhetskoden

Det är sällan jag har en naturlig anledning att tala med polisen. Men i onsdags blev mitt Visakort stulet tillsammans med mitt körkort och någon använde det för att handla på ett antal Pressbyråer. Så idag ringde jag till polisen för att försäkra mig om att utredningen gick framåt. Och det gjorde den. Heja polisen.

Inte nog med att de arbetar på, tips ger de också. Den där koden som står på baksidan av kortet (CVC/CVV) kan man till exempel skrapa bort. Det hade poliserna själva gjort. Utan den blir det svårt att köpa saker på webben.

Men nu hade tjuven handlat på Pressbyrån och jag har lärt mig en sak till. Det finns bevakningskameror i alla dem som min tjuv hade varit i. Så med lite tur kan polisen få en bild på honom. Och vi vet att vi är övervakade. Åtminstone i Pressbyrån.

Ja till grönt EU!

1994 röstade jag nej till svenskt medlemskap i EG. Det fanns en fråga som för mig var viktigare än alla andra. EG bestod på den tiden av 12 av världens rikaste länder vilka öppnade upp gränserna mellan varandra samtidigt som de byggde murar mot omvärlden. Internt rådde fri rörlighet. Externt kontroll. Att Sverige skulle bli en del av det sällskapet kunde säkert gynna oss men det skulle missgynna de länder som inte hade det så bra. För inte skulle väl EG släppa in fler länder inom överskådlig tid? På den tiden irriterade jag mig på bruket av orden Europa och EG som synonymer. EG bestod av 12 länder, Europa av 36. Det var alltså en tredjedel, den priviligierade tredjedelen, som mentalt annekterade ordet Europa och lämnade två tredjedelar utanför.

Idag är situationen helt annorlunda. EU består av 27 länder. Nu är det två tredjedelar som är med och fler lär det bli. Slagen på fingrarna av verkligheten har jag som medlem i Miljöpartiet haft svårt att förlika mig med partiets hållning till det svenska EU-medlemskapet. Därför gladde det mig stort när Maria Wetterstrand tog det obesprutade bladet från munnen och tog ställning för svenskt fortsatt EU-medlemskap. Jag är medveten om vi med en ändrad hållning från Mps sida kan få se strömhopp av skogsmullor till Vänsterpartiet. Och det är en bra. Det är bra för att ett Mp som inte domineras av Europafientliga skogsmullor är vad jag vill ha och det är bra för att EU-vänner som skytt Mp på grund av kravet på utträde kommer att kunna överväga partiet för riksdag, kommun, landsting och medlemskap. Maria, du har min röst, både när frågan ska avgöras i partiet och i valet 2010.

Ekologiska cigaretter

Produkten jag velat se, mest för att jag trodde att det aldrig skulle hända: Ekologiska cigaretter!

Arbetsförmedlare - byt jobb!

Det finns många negativa åsikter om arbetsförmedlare. Institutionaliserade foppatofellbärare med en skev bild av världen utanför är en. Här är ett förslag: Låt alla arbetsförmedlare söka jobb var femte år. Internt på arbetsförmedlingen eller externt hos rekryteringsföretag och liknande. Ge dem möjlighet att arbeta någon annanstans med tryggheten att komma tillbaka till trygga arbetsförmedlingen efter ett års frånvaro. Det skulle ge ökad förståelse för de arbetssökandes situtation, kunskapsspridning och högre kompetens på Arbetsförmedlingen. Dessutom skulle det leda till att fler personer skulle hamna på arbeten de tycker om och trivs med. Utöver det skulle arbetsförmedlarnas löner stiga. Inget får upp lönerna så mycket som jobbyten. Den idén bjuder jag på.

New blue shoes

Ekovaruhuset i Gamla stan rear ut gympaskor från Veja. Jag köpte världens kanske finaste marinblå.