Övervakningskameror - en cost/benefit-analys

Du kan inte gå in i en pressbyrå eller sjuelva utan att bli filmad. Det finns kameror i vartenda en. Jaha där rök visst en bit integritet igen. Men det är ju fint att de kan ta bovar. Eeeeeeller snarare, det vore fint om de kunde ta bovar. För kvaliteten på kamerorna är så usel att tjuvarna inte ens behöver ha keps på sig. Det syns ändå inte hur de ser ut.

Varför ha kameror då? Min teori är att det sänker försäkringspremien. Med andra ord betalar vi med vår tappade integritet när dem minskar sina kostnader. Toppen!

Inte innehållet utan FR.A. kontakterna

En kamrat som var över på middag igår berättade att han konstruerat ett [snillrikt - som alltid när han pysslar med data - ] program som placerar in slumpmässiga terrorord i hans mail. Allt för att jävlas med FRA som tvingas till en manuell granskning när automatiken triggar på hans terrorord. Men, som han berättade, innehållet är inte det väsentliga. Dels finns det krypteringar som är omöjliga [japp] att knäcka, dels har ingen nytta av en massa information. I synnerhet inte när de översköljs med låtsasterrorism.

Det FRA däremot kan ha nytta av är trafikdata. Med andra ord vem som kommunicerar med vem. De vill kartlägga nätverk för att hitta grupper av hotfulla individer. De kommer att hitta enorma mängder kontakter som de inte har ett dugg att göra med. Vi betalar med förlorad integritet och mitt parti vinner väljare.

Karma genom Lisa

Den här kvinnan har jag så många ett-steg-ifrån-kontakter med att jag nästan tror att jag känner henne. Nu har hon matlagningskurser också. Läskigt, jag som pratade om matlagningskurser härom veckan.

På väg hem genom Sverige

Efter tre dagar på Borgeby Fältdagar är jag på väg hem med SJ. 11 300 bönder på ett fält under två dagar är tillräckligt för att man ska bli en aning trött. Kan konstatera att mitt lånade mobila modem är avsevärt bättre än SJ:s tjänst. Mig veterligen har de inte sagt att deras internet ska vara snabbast heller. Tåger tuffar vidare.

Hoppet om den sortens sågningar får mig att vilja skriva

Sigge Eklund och Crister Enander debatterar En dramatikers dagbok. Underhållande, tänkvärt och inspirerande. För egen del blir jag lockad att skriva enbart av det fåfänga hoppet att få bli snyggt sågad.

trött på gamla fossiler

Ingemar Skogös pseudoobjektiva panegyrik visade sig vara ett förspel. Ett djupt oanständigt manegekrattande för bilindustrins kommunikativa härdsmälta där Stockholm jämförs med Tirana eftersom båda städerna saknar massiva ringleder (sådana där mångfiliga vägar som finns i Harare). Bilindustrin är duktig på att sälja och duktig på att köpa. De köper åsikter, politiskt stöd och tankar. Och betalar med massivt stadsstöd, miljöförstöring och förslösade naturresurser.

Utan bilen stannar Sverige säger bilindustrin. Är det inte dags att stanna då? Det är uppenbart att vi kommit fel och att vi är på väg till en plats där vi inte vill vara. Men bilindustrin fortsätter glatt att gasa på.