Tour de Espagne?

Floyd Landis blod var för testosteronfyllt. Om B-provet bekräftar lär han bli av med sin seger Touren. I så fall borde segraren vara spanjoren Oscar Pereiro och tredjeplatsen gå till spanjoren Carlos Sastre. Inte sedan Miguel Indurain vann sin femte raka 1995 har Touren haft en spansk segrare. Alltid något att glädjas över.

Irrepressible

Några av de största IT-bolagen värderar vinstintressen högre än mänskliga rättigheter. De gör vad de kan för att till exempel kina ska klara sig med blott några tiotusen internetpoliser. Det vill inte jag. Mitt blygsamma bidrag till en bättre värld ser ni nere till höger. En del av Amnesty Internationals kampanj Irrepressible.

Estocolmo

Stockholm är en vacker stad. Det är lätt att glömma. Tack Sandra för påminnelsen.

Måsteläsning och lustläsning

I slutet av augusti ska jag åter till skolan. Till dess ska jag ha läst nio böcker att tenta på. En är klar, Tor Nörretranders "Märk världen" som mycket lämpligt låg i en banankartong på vinden, och en är nästan klar, Karl Erik Gustafssons "Reklamens makt över medierna", ett kapitel återstår. Sju böcker kvar att läsa. Och sedan repetition.

Senaste tidens lustläsning har bestått i Paul Austers "Illusionernas bok" och Einar Askestads "Med blicken i trasor". Tack Lars som hittade den förra i min bokhylla och tack Lisa E som slängt den i pappersinsamlingen. Tack R. för den senare.

Svärdfiskar

Min svärdfisk var snällare, och sötare. Men så försökte jag inte fånga den heller.

Velociped på vift

En undersåte blev av med sin cykel. Sedan hittade han den. Den hade förflyttat sig ett hörn runt kvarteret och stod fastlåst med samma lås. Vad gör Etzel i Lund? Söder och Kungsholmen, that's the shit!

Bergianska trädgården

På lagom cykelavstånd ["från var?" är det lätt för dig att fråga. Min stoiska tystnad driver dig till vansinne] ligger Bergianska trädgården. Där finns jättenäckrosor omgivna av en regnskogens skrattspegel och Victoriahuset. Cykla dit, lägg en tjugokronorssedel i bössan på vägen in och tänk dig in i min barndoms hjältes khakikläder. Bilder från i torsdags finns här. Sällskapet var ljuvligt.

Livet går vidare...

Gnäll i pastan och alibicyklister

DN På stan (det tog mig många månader att förstå vem pastan@dn.se är) skriver om Stockholmsgnäll.

Mitt eget ofta återkommande gnäll gäller alibicyklisterna. De som bär hjälm och använder det som carte blanche för att nonchalera allt vad trafikvett och hänsyn till medtrafikanter heter. Cykla mot rött ljus? Javisst, jag har hjälm. Cykla mot enkelriktat? Javisst, jag har hjälm. Cykla utan ljus om nätterna? Javisst, jag har hjälm. Och så vidare.

Alla ni med hjälm därute, här är ett flödesschema där ni kan testa er själva:
Skulle jag vilja dela gatan med mig själv? Ja -> Prima, vi ses på asfalten.
Nej -> För att jag cyklar som en vettvilling? Nej -> Nähä, eh, då är du nog inte är så dum ändå.
Ja -> För att du har hjälm och då är det ok? Nej -> Kollektivtrafik är inget dumt alternativ.
Ja -> Ta av dig hjälmen eller bättra dig på det att det må gå dig väl i framtiden

Skönt att få gnälla.

...livet går vidare

Renstiernas gata och jag är inte vänner

På väg hem igår efter lagöverträdelser i Kronobergsparken brast min cykelkedja. Platsen var Renstiernas gata och klockan runt elva. Det i sig är inte direkt spektakulärt. Men lägg då till i ekvationen att kedjan på Farfars DBS brast ett kvarter därifrån för mindre än ett halvår sedan. Det är de enda två tillfällen då jag varit med om att en cykelkedja gått sönder. Jag har heller aldrig hört talas om att någon annan drabbats. Spooky. Som de första scenerna i Magnolia. Var är Etzel Cardeña när man behöver honom?

Återigen drömde jag om cyklar. Den här gången om en silverfärgad cykel med två framhjul som massakrerade min Soda Comp.

Teknisk bonusinfo: Kedjor och kugg sliter ned varandra. När en kedja ska bytas måste man ofta byta kuggen samtidigt. Går en länk verkligen sönder kan man plocka en länk från en annan kedja. Det gjorde jag med Farfars DBS. Jag vet inte om någon cykelreparatör håller med mig men det funkade och kostnaden var moderat. Igår tror jag att det bara var en sprint som lossnade. Det kan jag ordna med min kedjebrytare.

Fler blir av med sina cyklar. En dyrgrip togs utanför String. Hoppas John får tillbaks den.

Drömcykel

I lördags drömde jag att jag hittade Farfars DBS. Intill den stod två killar i vita tröjor, den ena med blont, lockigt hår. De påstod att de bytt till sig cykeln. Drömmen löstes upp och försvann när jag ringde till polisen för att de skulle komma och reda ut.

I morse drömde jag att min säng stod vid Gibraltar och att en svärdfisk simmade förbi i det makalöst blå och klara vattnet. Efter att ha simmat runt sängen hoppade den upp ur vattnet och lutade huvud och spjut på min säng. Halvt hotfullt, halvt spjuveraktigt.

Skönt att cykeldrömmen känns mest realistisk.

INGA KONSTIGHETER. BARA GLASS.

Lejonet & björnen säljer god glass i ½-literförpackningar till premiumpris, 45 kronor för att vara exakt. En av deras smaker är äpple & kanelglass. Jag tänker inte kommentera språkliga friheter men jag undrar hur de tänker, egentligen.

På locket står det med stora stolta bokstäver "INGA KONSTIGHETER. BARA GLASS." Längre ned på samma etikett kommer innehållsförteckningen: " Vatten, smör, mjölkpulver, socker, äpplekoncentrat, glykossirap, naturligvanilj [sic], kanel, stabiliseringsmedel: Mono- och diglycerider av fettsyror, natriumkarboximetylcellulosa, guarkärnmjöl, karragenan, natriumalginat." Som grädde på moset dyker följande varning upp längre ned: "OBS! Kan finnas spår av nötter".

Frågan lyder: Vilka är konstigheterna vi inte får i glassen? Hur tänkte ni, egentligen? Jag har även skickat frågan med e-post.

Fler exempel på samma fenomen bjuder giraffstryparna på.

Skön hemsida de har förresten, djuren från Götet: "Tillverkningen sker på ett hantverksmässigt sätt, anpassat till dagens moderna teknik".

Uppdatering: Lejonet och björnen har svarat. De tycker inte att deras ingredienser är konstiga och att stabiliseringsmedlet är där för att glassen ska hålla mer än två dagar. Men det är ju inte poängen. Jag vill veta vilka konstigheter som inte finns i Lejonet & björnens glass. Jag har såklart svarat. Och sett att jag inte är den enda som har uppmärksammat detta. Se här och här.

Thomas Bodström har antagligen inte två älskarinnor

Om Thomas Bodström fått sin vilja fram hade stölden av Farfars DBS hamnat på bild. Då hade den här bloggen inte funnits. Det vore tråkigt. Inte så mycket att bloggen inte funnits men att Bodström fått sin vilja fram. För så mycket detaljmakt som han vill ge staten är det inte sunt att ge någon. Det kan vara så att dagens stat är alltigenom god och att dess tjänstemän är sprängfyllda av integritet och oväld. Men tänk hur det blir imorgon. Och tänk vilka möjligheter det skulle finnas att använda informationen på sätt som inte är alltigenom sympatiska. Tänk en justitieminister med två älskarinnor till exempel. Utpressning någon? Alltså, Thomas Bodström har säkert inte två älskarinnor. Eller en. Eller tre... tja, ni förstår. Sov gott ministern.

Hittegodset, cykelavdelningen

Cyklar som hittas i Stockholms innerstad och lämnas in till polisen hamnar på Kungsholmen. Närmare bestämt på Kungsholmsgatan 37. Dit kan man gå på torsdagar mellan 10 och 13 och leta efter sin förlorade hoj. Just nu bygger man om och det var nog därför det var så få cyklar att leta bland. Farfars DBS var inte där.

En konstig sak med polishuset är att det verkar fullt med väktare men har desto färre poliser. Skumt. Antagligen är en väktare billigare i drift än en polis. Äter väktare munkar?

Runström till Fulham, Eguren till Bajen

Uppdaterat i sena timmen: Så, då var det officiellt. Hammarby värvar Sebastian Eguren. Han blir inte klar till Östermatchen så En undersåte kan ta det lugnt.

Så, då var det officiellt. Björn Runström drar till Fulham. En undersåtes vision om måndagens match känns mer realistisk och förhoppningsvis har Bajen fått en kappsäck full med guld för spädbarnsansiktet med maratonbenen.

Än säkrare är att Grönvita sidan upp kommer att skriva något fyndigt välformulerat. Som de alltid gör.

Cykelkoppling? Tja, Söderstadion ligger på en pizzas avstånd från min lya, tio-minuter-en-kvart alltså.

Wounded Knee

Vännen P cyklade från Kungsholmen till Väddö i lördags. Hybridcykeln hade utrustats med pedaler med fästanordning för skorna. Första fallet kom vid Norrtull och orsakade blödande skavsår på ena knät. Andra fallet kom i Stocksund, nu var det dags för andra knät. Med uppskrapade knän kom P fram vid femtiden efter nio timmars trampande. I måndags gick bussen hem. Heja!

Junivallen om Zizou

Junivallen kommenterar den franske kyssaren.

Slå dank och driva gäck

Boule & Berså måndag (sju, åtta minuter hemifrån cykelvägen)

19:30 Mina tre vänner beställer mat
20:15 Maten kommer in. Två rätter kan matbäraren identifiera. "Då måste den här vara mixed grill"
20:15:30 P gör matbäraren uppmärksam på att det saknas lammkorv i hans mixed grill. "Kockarna är bakfulla idag"
20:20 P får tillbaka sin mat, nu med en liten korvbit, säger att det inte är acceptabelt. "Du får prata med kockarna"
23:20 P släpper de två sista kloten för att inte riskera att slå bort det egna lagets poänggivande klot. P och H vinner. Big J och jag vände ett underläge med 0-2 till 2-2 men blev slagna med 13-10 i sista partiet.
(obs. tiderna är ungefärliga, alla repliker är matbärarens)

Tack för igår killar!

Om du inte kan sparka på någon som ligger, hur tror du då att du ska kunna sparka på någon som står upp?

Thank God for the rain to wash the trash off the sidewalk

Efter en helg med subtropisk värme har regnet kommit. Bra arbetsväder. I morse fick cykeln stå och i promenadtempo kunde jag inte låta bli att märka att många hundar, fyrbenta och tvåbenta, har uträttat sina behov på Söders gator sedan det regnade sist. Det lär ska bli ny värmebölja till helgen så nu välkomnar jag de många tunga dropparna. ...a real rain will come and wash [...] the streets.

I lördags blev det översvenskt när det grillades i syrénbersån och vi fick flytta in trädgårdsmöblerna under växtligheten så gott det gick för att hålla oss torra. Behöver jag säga att det var mycket trevligt? Det tyckte till och med Sandra från Madrid. Men så var hon ju med och bidrog till stämningen. Och tog foton.

Vi kallar det för "en dansk skalle". I Skottland går det under benämningen "A Glasgow Kiss". Vad ska vi kalla gårdagens Marseilletricks? "Un bisou Zizou" såklart!

Hit The Road Jack...

...stå inte i min cykelbana.

Stockholm har blivit en bättre cykelstad. Fler cykelbanor, sammanhängande cykelleder och luftpumpar har bidragit till att fler cyklar. Men det finns, och kommer alltid finnas, flanörer som lallar i cykelbanor, cyklister som struntar i rödljus och bilister som är så stressade och övertygade om sin överhöghet i trafiken att de beter sig på de mest huvudlösa sätt. (Taxi anyone?)

På kort sikt är det inte mycket vi kan göra. Men en liten sak finns det. Står det en bil parkerad i en cykelbana eller på något annat trafikfarligt sätt kan man ringa Gatu- och parkförvaltningen. Lägg in 08-651 00 00 i din mobil och rapportera var du ser trafikfaran. Då kommer våra vänner parkeringsvakterna och straffar den skyldige på det att hon framöver sköter sig och androm till varnagel. Är du på Södermalm kan du ringa 08-508 287 78. Tack TEGE för tipset!

Det finns förresten en liten sak till vi kan göra i trafiken, vara trevlig och hänsynsfulla. Kom ihåg att leenden smittar.

Justa grabbar har grönvita hjärtan

Här utanför har jag hafts Farfars DBS stående många gånger. 10 000 - 15 000 Hammarbyare har haft alla chanser att cykla hem på stöldgods men låtit bli. Undrar vad han som stal min cykel håller på för lag?

I torsdags stod min slitcykel Soda Comp utanför medan vi som var inne på arenan såg Bajen få stryk av ett Henkeinspirerat Heif. Huvudpersonen själv nöjde sig med att slå upp Fredrik Stoors ögonbryn och att få kramp. Mot Öster får vi se om resultatet var en tillfällighet eller början på en trend. Hoppas på det bästa men förbereder mig för det värsta. I en värld där Farfars DBS blir kallhamrat bortrövad får man vara beredd på allt.

Vi kommer att ses igen

Min studiekamrat Jenny hittade inte sin cykel efter en krogkväll. Dagen efter anmälde hon den stulen. Några timmar senare ringde en skamsen(?) kille som upptäckt att han tagit sig hem på fel cykel. Visserligen hade han ett traditionellt styre och hennes bockstyre. Visserligen hade han en herrcykel och hon en damcykel. Men nyckeln hade ju fungerat, både vid krogen och hemma när han låste den. Dock inte på morgonen. Konstapeln måste ha fått dagens skratt innan han mumsade vidare på sina munkar.

Jag fick också höra en tröstande anekdot om hur en försvunnen cykel plötsligt kommit tillbaka, komplett med ett kuvert med några hundringar. Hyra + låskostnad?

Tack för uppmuntran, jag lever på hoppet och lovar att köpa ett kraftigt lås till farfars DBS om den kommer till rätta.

De Lyckliga Kompisarna

Det var då. Farfars DBS till höger och Bertil till vänster. Bertil höll bara en månad men kom sin ägarinna nära. Hej då Bertil.

Farfar

Som barn var jag mycket fäst vid min farfar. Han var lång och rakryggad, alltid klädd i kostym. Kostymen var på både när han besökte oss i Stockholm och när vi tillsammans klättrade i Uddevallas berg. En gång bröt jag mäktiga istappar från en bergvägg där. En annan gång satt jag på farfars axlar. Jag bar stora sjuttiotalsglasögon i plast med senilsnöre och hade pottklippt hår. Farfar visste berätta vad alla mossor och gräs hette. Eller fanerogamer och kryptogamer som det stod på böckerna i den ämnessorterade bokhyllan. Och farfar hade världens vackraste vita hår.

När farfar var över 80 år cyklade han fortfarande den dryga milen till sommarhuset utanför Uddevalla och skötte sitt trädgårdsland. Även när han fyllt 90 kunde Uddevallaborna se honom gå med raska steg genom staden, rakryggad och gärna iklädd kortbyxor. Farfar blev 94 år, han gick bort 2002. På min vind har jag banankartonger fyllda med böcker av Ursing och andra kloka män (inga kvinnor tror jag) om fanerogamer och kryptogamer. En dag ska de stå i min bokhylla, så snart jag får plats.

Det jag fick efter farfar som jag fäst mig mest vid var hans cykel. Samma ljusblå DBS Sport som han cyklat på för att sköta om sina jordgubbar och sockerärtor. Ett underbart fordon. Inga växlar men perfekt inställd för att vara snabbast iväg vid grönljusen. Inga dämpade gafflar men väl en vit sadel med spiralfjädersdämpning. Och ett utsökt smalt och sportigt styre, med vita handtag. Imorse upptäckte jag att den var borta. Den hade stått på Metargatan på Södermalm och bara lämnat en skrikande tom plats efter sig. Hoppet att få den åter är minimalt. Men det är allt jag har.

Som vuxen är jag mycket fäst vid minnet av min farfar. Han hette Ronald och jag skulle inte velat ha någon annan.