En ljusglimt

Till dig din gamle shrimp sucker därute. Här kommer en nyårspresent. Du kommer fortfarande att få betala för den. Du kommer att få betala mer för den. Men visst är det bättre än att lägga bördan på syd. Du är ju rik. Annars skulle du inte ha råd med sådana här excesser.

Här kommer mitt förslag på nyårslöfte:

Jag ska bara äta jätteräkor certifierade av MSC.

Nej, omärkta jätteräkor är fortfarande inte ok. Nej, jätteräkor certifierade av Vildmark är fortfarande inte ok. Och om du tvekar om vilken sort restaurangen serverar kan du göra som de gamla indianerna gjorde när de undrade, fråga. Otydligt svar? Ät blåmusslor istället. Gott nytt!

Pop, Pop Goes the Weasel

Kristoffer "Poppen" Björklund har värvats till Bajen. Han kommer att vara med och vakta Hammarbys mål under de två kommande säsongerna. I det får han sällskap av George Moussan, långtidsskadade Erland Hellström och en kommande rekrytering. Visa av årets målvaktskris vill Hammarby vara säkra till nästa säsong och ha fyra målvakter. Jag tycker att det är att överdriva. Men å andra sidan, vad vet jag om fotboll? Välkommen i alla fall Kristoffer.

Den obekväme mannen i Rosenbad

Katrine Kielos skriver om statsministerns likhet med Iprenmannen. Utseendemässigt men framför allt som koncept. Det var omslagsbilden till senaste numret av flick- och ångestdrivna tidningen Café som fick fjällen att falla från hennes blå.

I mina ögon ser Fredrik Reinfeldt mest obekväm ut på bilden och i Cafés film. Det slår mig att han ofta ser obekväm ut. Sådär obekväm som jag blir när alla andra på tillställningen är uppklädda och det är uppenbart att det är jag som klätt mig fel. Eller när jag är elva och ska till Observatoriet med pappa och har tagit med min mjukisgustaf som ska få kika på månen och inte fattat att vi bara är en liten del av en stor grupp besökare och inte alls ensamma med en vetenskapsman och jag gömmer Gustaf under jackan så att ingen ska förstå hur barnslig jag egentligen är. Sådär obekväm som när jag förstår att det är fel på mig och att jag är på fel plats och egentligen inte vill vara där men är tvungen att spela med och stå ut.

Är det så hans liv ser ut? Fredrik Reinfeldts alltså. Varje dag en ny plåga. Vem eller vad driver honom i så fall? Tillhör han gruppen ångestmotiverade överpresterare som är så eftersökta till Ernst & Young? Ska man chercha femmen? Filippa eller mor ledarskapskonsulten som grå eminens? Pappa kommunpolitiker/konsult kanske har satt idéer i sonens huvud?

Oavsett orsak är det en djupt störande tanke. Det vore ju fruktansvärt om Fredrik Reinfeldt vore fel person på fel plats och han själv var fullt medveten om det.

Färgfabriken till Östersund

När militären drog sig ur Östersund var det en av de allra största, om inte den största, enskilda arbetsplatsnedläggningarna i Sverige genom tiderna. Med facit i hand kunde det knappast ha gått bättre efter det. Mittuniversitetet har ett av landets finaste universitetsområden. Hela 14 myndigheter har helt eller delvis flyttat till den vackra vinterstaden. Och nu får alltså Färgfabriken en filial i en gammal excersisbyggnad: Färgfabriken Norr.

Natalia Kazmierska skriver i Rodeo.
SvD citerar TT Spektra.
SvD:s Erica Treijs skrev att det var på gång redan i september 2006.

Nu väntar jag bara på att Mikado ska återuppstå (utan jätteräkor, tack) och att Östersund får någon typ av permanent eller regelbunden teater eller konsertverksamhet. En löjligt stor termos har jag redan kunnat bocka av från önskelistan.

Julen närmar sig med tomtesteg

Det hänger två julgranskulor i en stor grön krukväxt. Ett halvdussin julklappar är köpta. Min smurfstora jultomte har placerat sig och sitt grå skägg på teven. På soffbordet står två hyacinter, den blå är så utslagen att den är... ja, utslagen och hänger av sin tyngd. På gasspisen står en kastrull med risgrynsgröt. Ur radion kommer Richard Bonas jazz som skulle kunna få fortsätta till trettonhelgen - galet bra. Mörkret ligger som en tjock undulatfilt över världen och det är bara snön som saknas. Mmmmysigt.

Konsumenters giftaversion över all förväntan

H&M märker att det går att sälja kläder i ekobomull. Över all förväntan! Vad är det för förväntningar egentligen? Att konsumenterna vill ha plagg som besprutats, konstgödslats och krävt vatten i mängder så länge de är sjukt billiga?

Ändra förväntningarna och byt ut bomullen. Heja framtiden!

Förslag på vidare forskning

En undersåte bedriver forskning i navelludd. Torktumlare producerar ludd. De tar dän lösa fibrer och samlar dem i ett luddfilter. Så, vad händer om man, liksom jag, torkar sina handduker på en torkvind? Mer navelludd? Annan färgnyans? Frågorna hopar sig och en undersåte behöver inte vara sysslolös.

Det sitter en väljare i varje bil

Från etanoldebatt på KTH idag.

Eva Sunnerstedt om teknikutveckling "Man kan inte få barnbarn om man inte har barn". Vi måste alltså gå igenom halveffektiva lösningar för att de riktigt effektiva ska kunna forskas fram.

Kjell Bergström var emot etanolinblandning i bensin eftersom det inte för utvecklingen framåt och talade sig varm för mjukkörning.

Magnus Nilsson svarade CO2-förnekare med att vi i nord kan ta det lugnt och se hur det går men den lyxen finns inte i Bangladesh.

Björn Gillberg var emot etanol men för metanol och tyckte att klimatproblematiken var betydligt mindre akut än andra bekymmer.

Kenneth Werling gjorde observationen att USA:s fäbless för majsbaserad, ineffektiv, etanolproduktion handlar om oberoende från oljeimport.

Till sist Eva Sunnerstedts kommentar till att världen är byggd för bilister: "Det sitter en väljare i varje bil".

Jag håller verkligen med om att det sista är ett stort problem. Inte att det sitter en väljare i varje bil utan att det sitter en väljare i varje bil.

Du kan också bli den lilla skorstenen till vänster - om du inte redan är där

http://radannons.dn.se/pollutioncalc/start.jsp

Sista inlägget om inkasson

Ringde PBK om Adlibris. Deras första besked var att de dragit tillbaka ärendet för Svensk adressändring från Kronofogden. Det hade blivit fel i deras system och det första inkassobeskedet hade aldrig gått ut. PBK kommer att betala tillbaka en del. Men Svensk adressändring kan fortfarande se att de skickat ut en påminnelse till mig. Jag tyckte att det kunde vara värt 50 kronor för dem att återupprätta sitt namn. Men nähä, de tyckte inte att varumärket var värt 50 kronor heller. Jag håller med, och kan bara konstatera att han utvecklingschefen har en del jobb kvar att göra. Det måste förstås vara oerhört pinsamt för Svensk adressändring att erkänna att de inte kan få fram ett brev.

Det kom ett nytt brev från PBK Inkasso

Den här gången handlade det om att jag betalat 185 kr istället för 235 kronor som det stod på en faktura från Adlibris. Här är bakgrunden:

Sent: den 16 oktober 2007 10:57
To: AdLibris
Subject: skadad bok

"Hej,

i min försändelse med ordernummer XXXXXXX har boken med ISBN 9170372780
skadad pärm.

Vänliga hälsningar
JCT"

Den 2007-10-16 skrev AdLibris <info@adlibris.com>:

"Hej JCT,

Jag är ledsen att boken var defekt! Om du vill skickar vi givetvis en ny
bok och tar tillbaka den felaktiga kostnadsfritt. Annars kan vi dra av 50
kronor på priset som kompensation.

Hör bara av dig och meddela hur du vill göra så ordnar vi det!

Med Vänlig Hälsning
AdLibris / NN"

Sent: den 16 oktober 2007 11:05
To: AdLibris
Subject: Re: skadad bok

"Hej NN,

Tack för snabbt svar. Jag tycker att prisreduktionen blir en bra
lösning. Ska jag betala fakturan med samma uppgifter men minska
beloppet eller skickar ni en ny?

Vänliga hälsningar
JCT"

Den 2007-okt-17 09:48 skrev AdLibris <info@adlibris.com>:

"Hej JCT,

Tack för ditt mail!

Så bra, då gör vi så!
då drar du helt enkelt, precis som du säger, av 50 kronor av summan när du betalar in din faktura!

Ha det gott!

Med Vänlig Hälsning,

AdLibris / YY"

Så snygg början, så ful uppföljning.

Två citat och en glad nyhet

Frederick Federley har läst en lång dräpa. Misstänker att han menar drapa.

"Vi socialdemokrater är ett stort parti, det största i Sverige, men det har inte gjort oss stöddiga" skriver Marita Ulvskog

Anders Gerdin slutar på Aftonbladet, tio år efter att han borde gjort det.

Jag fick svarte Petter

Tjej på Svensk adressändring:
"Jag ser i våra system att vi har skickat en påminnelse och då räknas det som att du har fått den, jag kan koppla till utredning." Sedan blev jag bortkopplad.

Kommunens konsumentrådgivare:
"Det enda du kan göra är att prata med posten. Två brev ska inte försvinna."

Postens kundtjänst:
"Vi kan inte spåra brev men du kan tala med ditt lokala brevbärarkontor." "Det är inte vi som äger Svensk adressändring."*

Lokala brevbärarkontoret:
"Du har kommit till Telia telesvar..."

Svensk adressändring, kundtjänst:
"Det finns inget nummer till utredningen, jag kan koppla dig igen." Sedan blev jag bortkopplad.

PBK Inkasso:
"Du kan bestrida hos kronofogden, då gör vi en utredning och om vi inte kan se att något är fel får du betala."

Kronofogden:
"Vad inkassobolagen gör är att de samlar ihop ett antal ärenden och går till tingsrätten, där måste du visa att du inte fått försändelserna, annars blir du betalningsskyldig."

PBK Inkasso:
Virrigt icke-besked.

Lokala brevbärarkontoret:
"Du har kommit till Telia telesvar..."

Svensk adressändring, kundtjänst:
"Jag får testa att koppla dig till utredningen igen. Går inte det får vi ge dig direktnumret. Vi får inte ge ut det egentligen." [numret som inte fanns en halvtimma tidigare.]

Svensk adressändring, utredare:
"Om vi drar tillbaka det här får ju vi en förlust på 850 kronor. Det vill vi inte." Lång argumentation som utmynnar i att det inte spelar någon roll vad jag säger. Svensk adressändring tänker avkräva mig pengarna och allt annat är oviktigt oavsett vad jag tycker. Får numret till Svensk adressändrings utvecklingschef Leif.

Svensk adressändrings utvecklingschef Leif:
"Det är ju väldigt lustigt att du inte har fått två brev."** "Vi har ju 2,5 miljoner ärenden per år att hantera"*** "Vårt sätt att arbeta är det bästa." "Nej, det vore orimligt att sluta leverera tjänsten. De absolut flesta skulle nog inte vilja att vi avbröt tjänsten om vi inte fick betalt."**** "Jag noterar dina åsikter här."

Min kontaktperson Peter på PBK Inkasso slutligen ringer upp mig som svar på ett meddelande jag skickat igår. Trevlig, förstående, informativ, tydlig, exemplarisk helt enkelt. Lovar att undersöka hanteringen och att om något fel upptäcks se till att jag kompenseras.

Slutresultat:
Inget ont om PBK Inkasso, det går inte att bli arg på en hund för att den skäller. Det är vad den är byggd för.
Svensk adressändring tycker tydligen inte att deras namn är värt 850 kr. Det tycker inte jag heller. Vad finns det för alternativ? Tyvärr lever vi i en monopoliststat.

* Svensk adressändring ägs till 85% av Posten och 15% av Citymail så Posten talade ju 15% sanning.
** Det är fan inte lustigt Leffe, det är beklämmande.
*** Svensk adressändring har 800 000 ärenden per år, mindre än en tredjedel av vad Leif Andersson påstår. Se till att få ordning på fakta Leffe, det står på er egen webbplats!
**** Fortsätta få tjänsten som om allt vore fint och sedan få en käftsmäll om 850 pix i straffavgift? Skulle inte tro det Leffe. Försök få kontakt med verkligheten.

Till sist - om det vore så, som föreslogs i en kommentator till förra inlägget, att påminnelse och inkasso gått till den gamla adressen vore det ju helfestligt. Då skulle det alltså vara fel på Svensk adressändrings tjänst, inte bara på deras världsbild, betalningsrutiner, kommunikation, telefoner, verklighetsuppfattning...

Det kom ett brev från PBK Inkasso

med en påminnelse. Om inkasso. För en räkning till Svensk Adressändring som jag skulle ha betalat i början av oktober. 50 dagar senare kommer det ett alltså en påminnelse om inkasso och en räkning på 850 kr utöver det ursprungliga beloppet.

Svensk adressändring borde ha förståelse för en högre andel missar. Flyttstök stör gärna den mest pedantiskes ordning. Jag borde ha fått en påminnelse om fakturan. Jag borde ha fått ett inkassobesked. Innan påminnelsen om inkasson alltså.

Men inget av det har jag fått. Inte snyggt, inte kul.

Cykleriet snurrar på i Stockholm

Stockholm är en härlig cykelstad. Stockholm testar röda cykelbanor. Stockholm bygger cykelbanor på Karlavägen och Götgatan. Stockholm ställer ut luftpumpar åt cyklisterna. Stockholm bygger 300 cykelboxar för att göra korsningarna säkrare.

Resultat?

"...Åtgärderna är framgångsrika, cyklandet har ökat kraftigt under perioden och cykelolyckorna har totalt sett minskat på de sträckor där åtgärder genomförts..."

Inte nog med det. Stockholms stad har av Cykelfrämjandets Riksorganisation utsetts till
Årets Cykelfrämjarstad 2007!

Mikael "was here" Söderlund tog emot priset med orden:

"Det är jätteroligt. Ett härligt kvitto på att vi har jobbat rätt. Nu får vi hålla fanan högt framöver också."

Så det är med förvåning jag läser i tidningen Mitt i Södermalm att den borgerliga majoriteten vill ha bort cykelbanorna på Folkungagatan för att öka framkomligheten för bilar. Det är inte bara ett dumt förslag - det är ju en grön fordonsväxling vi vill ha - det är ett dumt förslag också. Trafikkontoret har nämligen utrett frågan och kunnat visa att cykelbanorna minskat antalet olyckor medan framkomligheten inte har minskat. Förslaget är dessutom dumt eftersom det skulle kosta ett antal miljoner att genomföra.

Nåväl, beslutet har skjutits upp och det finns väl ingen anledning att tro att den borgerliga majoriteten är så dum-dum-dum att den driver igenom beslutet?

Om att vilja bli nådd

Jag sätter ihop en lista över mäktiga personer som min uppdragsgivare vill kunna nå. Det är fascinerande hur olika viljan att bli nådd är bland dessa personer vars huvudsakliga uppdrag ofta är att just nå ut. Regeringen är svårnådd. Ett växelnummer eller ett webbformulär kan man räkna med. Ibland en e-postadress till respektive parti. Sällan mer. Den gamla regeringen däremot. Direktnummer, e-postadresser och bloggar överallt. Det föranleder frågan: Byter de alla telefonnummer i riksdagen vart fjärde år? För annars borde påpassliga kunskapare kunna skriva ned kontaktuppgifterna någon vecka innan valet och sitta på informationsguld i fyra år. Eller är det en blockfråga? Kanske, men i så fall inte initierad av öppenhetskommissionär Wallström. Hon sitter bakom en maginotlinje av sekreterare och kontaktpersoner. Vore det inte en fin början att lämna ut sin e-postadress? Om man nu menar någonting med öppenheten liksom. Man kan ju fortfarande göra som rymdministern och kommunicera via ombud. Det är ingen som märker någon skilland om en pressekreterare svarar på mailen.

Till bananlådans lov

I mitt hus finns en torkvind. När jag har tvättat i källaren åker jag hiss till vinden och hänger upp den rena tvätten på stållinor. Dagen efter plockar jag ned det mesta medan påslakan kan behöva vändas och torka på avigsidan ytterligare ett dygn. Lyxigt.

På sistone har ett antal personer i huset utnyttjat torkvinden som extra förrådsutrymme. Däribland vi. Idag ägnade jag ett par timmar till att strukturera om det fulla vindsförrådet och lyckades få plats med allt i förrådet och nästan allt från torkvinden. Dessutom är ordningen mycket bättre. Saker som vi inte kommer att använda på länge är svåra att komma åt. Sådant vi kan behöva snart är lättåtkomligt.

Det hade inte varit möjligt utan bananlådan. Perfekt storlek. Gratis. Hållfast. Fukttålig. Skrivbar. Dessutom är de bananlådor man får på Konsum (bara ekologiska bananer, hurra!) något mindre och alltså ännu bättre som byggklotsar.

Hur är det möjligt? Ömsesidig nytta. Konsum blir gärna av med tomma bananlådor som tar utrymme och vi vill slippa köpa kartonger. Dessutom äter svenskarna bananer mest hela tiden så att det alltid finns lådor. Vackert.

Ballistik

På en annan blogg läser jag det förvirrande uttrycket Kasta spjut i kuvös. Detta kräver ett klargörande. Det heter Kasta sten i glashus eller Kasta pil i kuvös. Spjut kastar man på frididrottsarenor.

Köper ingenting idag

Idag är det En köpfri dag. Det stora värdet är åskådliggöra att handlingar, och icke-handlingar, får konsekvenser. Min förhoppning är att du framöver köper saker mer sällan, gärna bättre och dyrare saker, men färre. Köper du ekologisk frukt får du samma nytta i fyra frukter som i fem konventionellt odlade. En minskning med 20%! Dessutom slipper du en giftcocktail. Köp gärna mer tjänster än varor. Hellre en reparation av din gamla fina Omega än en nytt 100-kronorsarmbandsur som knappt håller tills kvicksilverbatteriet är slut. Själv kommer jag att åka buss och har redan köpt mitt fortkort. Utöver det är inga inköp planerade idag.

Detta om detta. Peter Englund uttrycker mina åsikter bättre än jag kan. Läs Peters text här.

Lotta ut SL-kort till de som betalar trängselskatt

Ett gratistips till Vägverket: Lotta varje månad ut 100 veckokort till SL bland de som betalat trängselskatt. Genom det uppnås två saker:
- Det individuella missnöjet med trängselskatten minskar.
- Fler personer testar kollektivtrafik. -> Trängseln på vägarna minskar.

De personer som betalar trängselskatt oftast kommer ha störst chans att vinna. Därigenom når man de som inte åker kollektiv. De som redan tar pendel eller tunnelbana kommer inte att få åka gratis och alltså kommer det knappt att påverka SL:s inkomster. De borde alltså gå med på att sponsra tävlingen med gratis, eller lågt prissatta, kort.

Varsågoda!

Bilisttips

Min kommentar till brösttonerna kring tisdagens snöfall som på något vis var det offentligas fel:

• Ta med en påse värmeljus om du måste åka bil. Värme-ljus, ganska lätt att förstå hur de ska användas. Glöm inte tändstickor.
• Ta med en flaska vatten och en påse aprikoser om du måste åka bil.
• Ta med en snöskyffel om du måste åka bil. Du kan göra något åt din situation själv och den hjälper om du ska hålla värmen.
  
• Du måste inte åka bil så ofta och du kan inte åka bil så ofta om du ska få en vettig framtid (antar att du bara tänker på dig själv).

Och inte bara för att reta alla bilkramare utan också för att öppna ett öga eller två: Miljöpartiets kommentar till Förbifart Stockholm, asfaltsmaffians senaste Orwellska benämning på ett unket fossilt förslag.

Precis som förra året gick det för övrigt alldeles utmärkt - även om det var läskigt - att cykla hem från universitetet genom årets första överrumplande snöoväder.

Citat

"Hyckleri blir inte bättre bara för att man upprepar det" Johan Ehrenberg om svensk Gripenexport till Thailand. P1:s Godmorgon världen 2007-10-21.

"Vi får inte beskatta hjälpsamhet" Maud Olofsson om svensk skattelagstiftning. P1:s Ekots lördagsintervju 2007-11-10.

Ibland får de till det.

Fotbollsspelare som Personal Shoppers

Män tycker inte om att handla tillsammans med fruar och flickvänner, sägs det.

Teori: Det är osäkerheten som gör det. Kvinnorna rör sig stokastiskt och oförutsägbart. Håller männen sig för nära blir de lätt bortfintade. Är de för långt borta tappas de lätt bort. Resultatet blir obehag.

Slutsats: Försvarsspelare i fotboll skulle bli perfekta som personal shoppers. Beredda på oväntade rörelser, skickliga på att hålla rätt avstånd och backa undan eller gå fram beroende på situationen. Se där en pensionärssysselsättning för alla avdankade backar i trettioårsåldern.

Bubble Gum*

Bubbelgum har ett begränsat värde. I bästa fall är det ett diskret sätt att lukta mint. De som försöker sluta röka kan njuta nikotinbubbelgum. I de flesta fall ger det istället användaren en olycklig likhet med det där djuret som har fyra ben och sex magar.

Förkylningstider är ett argument för diskret mintdoft. Förkylning och naturlig smultronandedräkt är ingen frekvent kombination. Om jag tillverkade bubbelgum skulle jag lansera en variant med c-vitamin och echinacea.

Det finns visserligen specialtuggummin med echinacea men vad jag vet har ingen av de stora med det i sina sortiment. Varför?

*

Ge bort saker - få harmoni

Flera personer med tillgång till mitt öra har lovordat effektiviteten med verktyg som Blocket. De vittnar om oväntad efterfrågan, har kunnat bli av med något de inte behövt och i gengäld fått en slant att köpa någonting gott för.

Min reflektion var att man borde kunna utesluta pengarna och införa ett poängsystem. Ge bort en cykel - få tio poäng, ta emot en kökspall - betala fem poäng. Och så skulle man tillåta en marginal på -50 till +100 poäng typ. Men vid -45 eller +90 är det dags att fundera på om du inte vill ge bort eller ta emot någonting. Finansiering via sökmotorannonser så att en person kan få jobb med att underhålla och utveckla webbplatsen som behövs för att få det hela att fungera.

Sedan föll idén i glömska. Fram till dess att jag såg en grupp på Fejan med enda syfte att ge bort och ta emot saker. Inga poäng, ingen administration, bara en anslagstavla där man deklarerar vad man vill ge bort. Och nu har jag gett bort en ministereo och en plafondlampa (som höll i två sekunder efter att den bytt ägare) samtidigt som harmonin, feng shuin, i förråd och hem blivit bättre.

Egentligen spelar det ingen roll hur man kommunicerar eller någon tar betalt för det. Poängen är att vi inte blir fler längre. Då behöver vi inte tillverka så många nya saker. Däremot kan vi förbättra vår värld genom att se till att saker kommer till nytta istället för att ligga i förråd. Så öppna dina kritiska ögon, fundera på vilka saker du varken använder eller har en stark känslomässig bindning till. Sälj dem, byt dem eller ge bort dem. Verktygen finns där - på webben.

Någon som är sugen på en Mitsubishi CP-147-5, en liten färg-tv från 1980-talet med en liten inbuktning från en påträngande 60w-glödlampa?

Dö signalkräfta, dö!

Signalkräftan ska utrotas på Gotland. "Smaka insektsgift kräftjävel" kanske hon säger, utrotaren, innan hon sprider insektsgiftet pyretrum i ännu ett vattendrag. Bra där fiskeriverket. Nästa jobb kan bli att få stopp på tjyv- och överfiske i Östersjön. Ja, och så fortsätta utrotningen av signalkräfta i resten av riket. Och minken. Och kammaneten. Och det japanska ostronet. Dö, dö, dö.

Disciplinnämnden ute och cyklar

Aik och Hammarby får böta för att publiken kastat in bananer vid Djurgårdens mål innan match. Varför kastar supportrar in bananer på en fotbollsplan frågar du? Jo, därfär att motståndarlagen vill få Djurgårdsspelarna i mental obalans genom att insinuera att de är apor. Djur-gården -> apor. Ni hänger med. Primitivt och ganska kul. Nu råkar Djurgården ha en färgad målvakt. Associationen färgad -> apa ligger obehagligt nära till hands. Primitivt och inte alls roligt. Men Aik:s, Hammarbys och Djurgårdens supportrar och spelare vet att det är den förra associationen som gäller. Varför kastade annars ingen bananer på Hammarbys målvakt Richard Kingson i våras? Varför protesterar annars ingen av de färgade spelarna i Aik, Hammarby eller Djurgården? Varför protesterar annars ingen av vitingarna [får jag skriva för jag är viting själv] i Aik, Hammarby eller Djurgården?

Nu är det visserligen så att regelverket säger att publiken inte alls får slänga in saker på fotbollsplaner. Det är klart att regelverket ska följas. Men att lägga på löken "diskriminerande" på den laxen är bara fånigt. Fånigheter från de som bestämmer i fotbollen är tyvärr ingenting nytt: Böter för armband med texten "Jesus" eller "John 3:16", uppmuntran till Aftonbladetarmband. Ja, jösses.

Nu undrar jag bara en sak. Heter den där skridskobanan i Solna "Gamla Swedbankarenan" eller "Föreningssparbanksarenan" eller någonting annat? Min röst går till "Första Sparbanksarenan".

Kan vara läge att undvika Solid försäkringar

Det sägs att Expert erbjuder försäkringar och att de ordnas av ett obskyrt (?) Helsingborgsbolag som heter Solid försäkringar. Låter ju toppen. Om det inte vore för att Solid inte ger försäkringstagarna rätt fast de kan erkänna i telefon att de själva har fel. Sägs det. För egen del blir det inga försäkringar via Expert.

Giftcolgate på teve

Nu ser jag tevereklam för Colgate Total. Tandkräm med gift: Triclosan, ett bakteriedödande ämne som gör fiskar utanför vattenreningsverk infertila. Som vi ska ha i munnen. I april fick jag höra att de gör allt de kan för att informera om att tandkrämen innehåller triclosan. I tevereklamen sade de inte ett ord om triclosan. Så mycket för den allvarliga kundkommunikationen.

Trevliga miljönyheter

Flaskvatten är bra ibland. Speciellt när det bara finns smutsigt vatten att tillgå.

QK, nej O8, nej OKQ8. De kommer i vilket fall bara att hyra ut miljöbilar från och med 2010 (när kärnkraften också kommer att vara avvecklad - skönt). Redan idag är 44% miljöbilar. Skönt att någon är vettig när Volvo presenterar en bil som kanske kan tillverkas först om åtta år.

Allt taget direkt från Miljö Onlines nyhetsbrev. Gratis för fattiga, mot betalning för rika.

Ridax redux

Fel, fel, fel, fel. Ridaxen är inte alls finsk, den är från Hallsberg. Internet, som brukar kunna svara på det mesta, kan inte berätta mer än att emblem finns till salu och att tillverkaren hette Aktiebolaget A. Ekströms Velocipedfabrik. Antagligen en bitter konkurrent till Velocipedaktiebolaget Lindblad i Stockholm som tillverkade cyklar av märket Radix! Den senare uppgick i vad som idag är en del Salvatore Grimaldis Cycleurope.

Men vad hände med A. Ekström? Och när slutade de att tillverka cyklar?

21098 meter snigelspår

S:t Eriksloppet, Stockholms halvmaraton, arrangerades i lördags. Premiär för mig. Stockholm ska ju vara en vacker löparstad och loppet gick från Skeppsbron över Vasastan, Kungsholmen, Södermalm och Gamla stan med målgång i Kungsträdgården. Borde vara hur fint som helst.

Tyvärr blev S:t Eriksloppet den äckligaste löpartävling jag deltagit i. Från allra första början harklade, spottade och snorade sig mina medlöpare genom loppet. Jag hade turen att vara placerad långt fram och kunde lätt undvika loskorna. För dem som kom längre bak måste det ha varit som att springa i ett snigelspår. Jag har som sagt aldrig varit med om något liknande under de knappt tio lopp jag hittills deltagit i. Så det lär inte bli fler S:t Erikslopp för min del.

I vilket fall är jag mycket nöjd med tiden, en fyrtiotvå drygt. Visserligen gick det riktigt långsamt på slutet men de sista 98 metrarna orkade jag i alla fall prestera en mäktig publikfriande spurt. Som sig bör.

Cykelglädje

Jag har blivit med extracykel! Efter tre månaders karantän hos farbror blå är den min med papper och allt. Den är grön (med gröna handtag), kommer från Finland, av dammodell och lystrar till namnet Ridax. Efter 400 kronors reparation och 200 kronors lås på Gamla Stans cykel är den alldeles utmärkt cykelbar. Bilder kan komma att dyka upp här.

Expressen blir litterär

Den 11:e september, av alla dagar, börjar Expressen utgivning av en ny klassikerserie. Bot och bättring för Bondserien minsann. Så om du inte redan har eller har läst Hemsöborna, Stäppvargen, Bonjour tristesse, - särskilt den alldeles underbart briljanta Bonjour tristesse - Dvärgen, Kallocain, Gösta Berlings saga med flera är detta ett utmärkt tillfälle att se om Expressen blivit bättre eller gått ned sig djupare i dyn sedan sist du läste den. Förändringar märks som bekant lättast när man tittar bort ett tag.

Skuldbeläggande av offret

Igår dog en cyklist efter att ha mejats ned av en lastbil i korsningen Kungsgatan och Vasagatan. Idag hör jag i P1:s Studio Ett hur CG Wrangel, chef för trafikpolisen i Stockholms city, generellt skuldbelägger "cyklisterna" för elände i trafiken. Smaklöst.

Motfrågor till polisen. Var är ni när cyklister cyklar mot rött, struntar i lysen, cyklar mot enkelriktat och på trottoarer? Var är ni när bilister ställer sig i cykelboxar, öppnar dörrar utan att se sig för, struntar i förbud mot motortrafik, parkerar i cykelbanor? Och var är ni när fotgängare utan att se sig för traskar rätt ut i cykelbanor och övergångsställen mot rött utan att se sig för?

Antagligen i en bil någonstans för ni verkar inte orka patrullera. Inför cykelpatruller som inte ska göra annat än att bötfälla och tillrättavisa busar i trafiken. Busar av alla sorter. Det lär löna sig på många sätt. Pengar till staten, synligare polis, populärare polis, mer vältränad polis, mindre utsläpp, färre trafikolyckor.

Sambahia

Den 30 augusti är det premiär för Stockholms enda sambaklubb, Sambahia.

Var? Mojito, Norra bantorget
När? 20 - 01
Hur mycket? 60 kr
Vad får du för det då?: Brasilika live! 21:30!
Vadå samba? Samba, pagode, forró, bossa nova - musik från hela Brasilien
Var kan du läsa mer? www.myspace.com/klubbSambahia

Heligt!

Martin "husvagnsparkeringsskräp" Stenmarck

Martin Stenmarck, känd från teve, sågs igår i TV4-huset iförd foppatofflor. Vad tänkte han? Tänkte han? Ja, där försvann den. Den sista gnuttan tro på mänskligheten.

Blodgivning - en avbön

Det är klart att du ska ge blod. Det är klart att jag ska ge blod. I tisdags cyklade jag förbi en blodgivarbuss på Sveavägen och kom på ett ögonblick fram till att mitt tidigare ställningstagande var dumt. Det hjälper ingen att jag inte ger blod. Ingen hör att jag inte ger blod. Hade mitt mail till Socialstyrelsen någon effekt så ändras inte den av att jag tar till nålen igen. Tre år har hunnit gå sedan sist. Det känns bra att vara tillbaka. Och jag hoppas fortfarande att moralisterna på Socialstyrelsen ändrar sina givarregler.

Blodbussen: Konkret, synlig och kommunicerbar. Bra sätt att skaffa sig ett toppenläge. Läget har ju, vilket det här inlägget bekräftar, stor betydelse.

EU slår sig själv på fingrarna

EU, den där unionen som Sverige är med i sedan 1995, bestämde för fyra år sedan att bekämpningsmedlet parakvat skulle tillåtas i hela territoriet. Parakvat hade varit förbjudit i Sverige sedan 1983 och det med goda skäl. Parakvat är nämligen skitläskigt:

"Plantagearbetare som ofta använder ogräsmedlet parakvat tappar naglar och drabbas av andningssvårigheter. Diarré, yrsel, huvudvärk, näsblod, magont och hudskador är andra exempel på vanliga skador. parakvat är dessutom akut giftigt. Minimalt intag kan leda till döden. Och det finns inget motgift. Förutom hälsoeffekterna på människor påverkar kemikalien också de djur som lever i närheten av besprutade områden. Parakvat kan också ackumuleras i jorden."

Det svenska svaret blev att överklaga beslutet (SNF med flera) och att stämma Kommissionen (Svenska staten). Idag beslutade Europeiska Gemenskapernas Förstainstansrätt (alltså EG-domstolen) att Sverige har rätt och att det var fel att tillåta parakvat.

Vi kan knappast räkna med en stat som är ofullkomlig. Men det är förtröstansfullt att unionen vi valt att vara med i har ett regelsystem som gör att misstag kan påtalas och rättas till.

Så vad säger ni, ska vi inte införa Euron och ha en folkomröstning om den nya konstitutionen snart? Jag hoppas att den senare är bra men så länge våra folkvalda nekar oss att tycka till - med hänvisning till att det är så komplicerat - orkar inte jag lägga kraft på att läsa förslaget. Istället är jag negativ, till förslaget men framför att till de omyndigförklarande moderaterna, socialdemokraterna och... ja det är väl alla utom mp och v?

Hyrbilsmysteriet

När jag hyr bil vill jag ha den minsta bilen. Varför? Därför att den är billigast, drar minst bränsle och är lättast att snurra runt med på parkeringsplatser. Men av okänd anledning får jag alltid en större bil. I augusti skulle jag ha en Skoda Fabia 1,2 men fick en femdörrars Ford Focus sedan. I helgen skulle jag haft en Hyundai Atos men fick en Opel Astra Combi. Varför gör de så? Vilka bilar som finns kan inte vara en okänd faktor. Hyrbilar är i regel så nya att de luktar plast, de borde alltså inte gå sönder så ofta. Och en större bil kostar mer att hyra. De borde alltså kosta mer även för uthyraren.

Jag har fyra teorier. Teori 1: Någon annan har hyrt den mindre bilen och valt att förlänga hyresperioden. Teori 2: Uthyraren vill vänja kunderna vid en större bil. Teori 3: Det är något med bokföringen - de stora bilarna får inte stå stilla för ofta. Teori 4: Man vill överraska kunden positivt.

Ingen av teorierna är helt övertygande. Är det någon som har en bättre?

Dagens plånbokstips är alltså att hyra den minsta bil du kan tänka dig att köra. Förvånande ofta kommer du att få en större bil.

Den som aldrig missat en avgång...

...slösar bort sitt liv på att vänta sägs det. Idag ska jag till södra Väddö. Byten vid Slussen, Tekniska högskolan och i Norrtälje. Snittid för bytena ligger på ungefär sex minuter. Inget slöseri där inte. Skulle gärna åka tidigare men det går inte. För jag har botemedlet mot livsslöseri: Boken. Just nu Bill Bufords Bland huliganerna. Efter drygt 200 sidor är den inte fullt så bra som jag hoppats. Den går snabbt att läsa men mer av snabbmakaroner än fullkornspasta.

Sköldlusens svanesång

Med Pyrex ska de stoppas,
sköldlössen på min planta,
med besprutning där det knoppas,
och bevattning kan du anta.

I badkar möta de sitt öde,
bak draperi och dörr,
mot emalj de falla döde,
tyst, stilla utan surr.

När min värld till sist är frälst,
och växten utan men,
då ser jag den där helst,
i fönsteret igen.

Vår förbrukning och deras

De som gör allt från bilar till diskmaskiner vill att du ska slänga ut dina gamla versioner och köpa nytt. De motiverar det med att det nya är snålare med vatten och energi. Ett argument lika briljant som det om att "jag kan inte rädda världen, det spelar ingen roll vad jag gör." Ett perfekt argument. För hey, det är klart att du ska köpa nya strykjärn, microvågsugnar, våffeljärn, bakmaskiner, frysar, kylskåp, ugnar, hårtorkar, empetrespelare, stereoanläggningar, vattenkokare, brödrostar, smörgåsgrillar, datorer, skrivare, kameror, tvättmaskiner, diskmaskiner, bilar, stavmixrar, massagestavar, lågenergiglödlampor, torkskåp, torktumlare, kaffekvarnar, espressobryggare, köksfläktar, telefoner, mobiltelefoner, modem, rakapparater, skägtrimmare, hushållsassistenter, faxar, skannrar, båtmotorer, eltermometrar, gräsklippare, slipmaskiner, borrmaskiner, ismaskiner, glassmaskiner, luftkonditionerare och löpardatorer. Det sparar ju energi och vatten. Och när du ändå varit så duktig kan du ju faktiskt unna dig en plasmateve. Visst de drar lite mer el men du har ju redan räddat världen. Det kunde du ju plötsligt göra. Hurra!

Men oj, glömde vi inte någonting där? Maskiner är ju tillverkade. I fabriker, av plast, av stål, av glas. Genom processer som slukar vatten. Och stålet och plasten och glaset kommer ju från malmgruvor, från oljekällor, skogar och sand. De har transporterats och smälts och raffinerats och transporterats och slagits in i papper och frigolit och plast och transporterats igen. Så för att spara lite vatten och spara lite energi har vi använt väldigt mycket vatten och energi. Vatten och energi som ofta kommer från platser där det är väldigt ont om vatten och energi. Inte som i Sverige där det är gott om vatten och energi och det är billigt med vatten och energi.
Oj igen. Och maskinerna som vi slänger för att vi har köpt nya fast de gamla funkar alldeles utmärkt blir ju inte till ny energi och nytt vatten. De hamnar i Afrika och på Italienska maffiasoptippar och vem vet, de kanske blir basen för en ny fin golfbana i Sverige också. Och så släpps det ut bromerade flamskyddsmedel. Sådant där som vi använder en 250 000 till 300 000 ton av i världen varje år. Sådant där som påverkar hormonnivåerna i sköldkörteln och orsakar levercancer hos möss. Som kan ge beteende-, inlärnings- och minnesstörningar och kan bidra till ökad fosterdödlighet och till fördröjd skelettbildning. Sådant där som vi inte behöver eftersom det kan ersättas med andra ämnen.

Men vi måste väl konsumera, annars slutar ju hjulen att snurra och vi får en världsdepression och apokalypsens ryttare syns vid horisonten för att jag pratar så dumt? Det är klart att vi måste konsumera och förresten kan vi inte rädda världen så det är lika bra att vi räddar oss själva. Vi har ju bäst förutsättningar, och mest vatten och mest energi. Vi har ju så fina kärnkraftverk som går på importerat uran. Och vi har så fint flaskvatten från kärnkraftslandet Frankrike och maffiasoptippslandet Italien. Det ska nog ordna sig fint det här. Seså, sluta gnäll och köp en fin maskin till istället.

Dagens boktips: Otroso

Barn- och ungdomsboksförlaget Trasten har precis gett ut boken Otroso: Senaste nytt från underjorden. Författare är Graciela Montes från Argentina. Översättare är Annakarin Thorburn från spanska.

Läs den eller brinn i bildningsluckornas skärseld. Jag har ett referensexemplar. Inga hemlån.

Bilen äger vägen

En undersåte sticker ut hakan och drar all bilism över en kam: "man ska inte köra bil". Det ska man visst. Precis som Leif Johansson säger i Ekots lördagsintervju: "Det kan rimligtvis inte vara omoraliskt att köra bil om inte det finns något annat alternativ. Man får titta på helheter och hur ett samhälle är byggt".

Men poängen är att det väldigt ofta finns alternativ. Ska du inte längre än några kilometer? Det är skönt att gå. Ska du inte längre än någon mil? Cykeltur kanske? Ska du röra dig i en tätort? Tar du buss, tunnelbana, spårvagn, tvärbana eller båt kan du kombinera resan med att läsa tidning eller bok eller bara drömskt se ut i fjärran. Ska du långt? Släpp den skenbara kontrollen och åk tåg. Ska du jättelångt? Åk nattåg, perfekt med sällskap och bubbel. Skriv brev, ring och maila. Det mår både du och vi bättre av.

Och du bör höra varningsklockor om du:

• Sitter ensam i en bil.
• Blir omcyklad när du gnuggar kofångare med andra stillastående bilar.
• Sitter i en dödsjeep.
• Tar bilen till löparspåret. Naturen är känsligare än dina knän. Lite asfalt klarar du.
• Sitter i en miljöstygg bil.

Kanske låter varningsklockorna så här. Det är ljudet av Vatnajökul som smälter bort.

Och undersåten, köerna berodde på en trafikolycka som stängde av Hundra knutars backe.

Pekings fotbollschock

Det sägs att Hammarby hade världens spelövertag och en uppsjö chanser. Via webbrapportering fick jag bara veta att Norrköping gjorde mål på stopptid och slog ut Bajen ur cupen. Jag ser knappt några kommentarer på Hammarbybloggar. Som om det inte hade hänt. Som att det inte vore möjligt. Inte möjligt att förlora på hemmaplan mot ett lag från Superettan. Inte möjligt att förlora med ett så mäktigt spelövertag. Inte möjligt att tränaren var så nonchalant att han vilade nyckelspelare. Det är knappt så jag tror det. Men vad vet jag. Jag var inte där. På tisdag kommer jag att vara där. På Råsunda. Då vill jag se en vettig laguttagning. Då vill jag se målkramp släppa. Då vill jag åka hem med ett leende på läpparna.

Killen som förhandlade för Inter när Lennart Skoglund gick till Italien 1950 hette för övrigt Charles Davies, läste jag i Offsides extratidning Sverigeresan.

Matblogg! Filbunke

Nix, det här är ingen matblogg. Det är en cykelsorgsblogg. Men i en sådan ryms mat. Enkel mat. Kanske den enklaste. Så här gör du:

Häll en skvätt fil i en skål
Fyll skålen med mjölk
Låt stå i rumstemperatur
Efter ett tag har du en filbunke.

En skvätt är ungefär en matsked. Fil kan vara filmjölk, a-fil, långfil, fjällfil, gräddfil och så vidare eller filbunke. Mjölk med mycket fett i är bra. Ett tag är ungefär ett dygn plus/minus ett halvt dygn.

Varför matblogga om filbunke? För att alla andra recept på filbunke är så komplicerade, det är grädde hit och kokning dit. Fånerier.

Hur äter man filbunke? Som den är eller kall. Med någonting i eller inte. På morgonen eller kvällen. Filbunke är lite som kyckling, den blir vad du vill, framtidsmat.

Den mörka sidan

När cyklister missbrukar sina krafter.

Tävlingssäsongen i löpning är igång.

I torsdags deltog jag i Medieruset i institutionens namn. Det var ganska kallt, banan genom Lill-Jansskogen var kort, 3,8 km, men kuperad och med okänd sträckning. Resultatet? 16½ minut och en sträckning (häpp) i baksidan av låret.

Igår var förutsättningarna helt annorlunda. Sverigeloppet, en del av Nationaldagsspelen, går två varv över en helt platt asfaltsbana på 5 km genom Hammarby Sjöstad. Solen stekte, kvicksilversurrogatet närmade sig 30 grader och sträckningen från Lill-Jans hade omöjliggjort varje försök till träning. Resultatet? 41 minuter, min snabbaste miltid någonsin. Och efteråt kändes det helt naturligt att suga i mig två-tre liter vatten.

Varför får inte kyrkan förfalla i fred?

Svenska kyrkan har tappat måååånga medlemmar, bland annat mig. Nu börjar själva kyrkobyggnaderna rasa. I Gävle står klappar som spön i backen. I Maglarp förfaller det så att det står härliga till.

Och vad gör då kyrkan? Jo, man ber allranådigast om att få riva. Revisionism säger jag! Vad kunde vara mer estetiskt skönt än en kyrkoruin? Kunde man tänka sig ett bättre eremitage än en tegelhög som en gång varit helgad? Ska våra efterkommande få en osann bild av oss? Och tänk på alla urbana utforskare eller vad hobbyn heter på ärans och hjältarnas språk.

Nej, låt kyrkorna förfalla i fred och koncentrera er på att frälsa människorna.

DN:s känsla för skönhet

Sveriges största betalmorgontidning vet att välja bild.

Tillbaka till forntiden

Min mobil valde en bra plats att dö på: Gondolens golv. Det är stil. Så är också Sony Ericsson T610 en telefon som alltid haft stil. Den första SE:n med kamera. Lanserad till en snyyyygg reklamfilm (tyckte jag då, skulle jag säkert tycka nu). Efter den har det väl mest kommit små ynkliga förbättringar, inga kvantsprång? Väl? Nå, eftersom den numera bara visar en tredjedel av skärmen suddigt fick jag plocka fram min gamla Nokia 3410 med dött batteri. Den funkar så länge den sitter i laddaren. Ett nytt batteri är beställt från Internet (Kalmar) för 129:- (Nej, inte original). Så snart kommer jag att sporta en silverfärgad avrundad skapelse med monokrom skärm och mysiga knappar. Utvecklingen känns ungefär som att backa på autobahn. Hårt så det förslår.

Kvotering jag avskyr

"Moderat frihet = rika föräldrar" stod det sprejat på väggar när jag var barn. Idag skulle det kunna stå "Rika föräldrar = karriär inom staten" eller "Nepotism = karriär inom staten". För det är så illa. Staten krattar manegen för dem som redan har. De sätter gratisarbete i system och kräver sedan fullgjort gratisarbete för att kunna få styrfart på karriär. SIDA och UD har till och med gett ut en skrift "Hallå praktikant!" där läsaren får veta hur hon eller han lättast kan arbeta gratis. Ett alternativ är att ha sköna föräldrar inom systemet. De kan ju få pengar ur fonden som var tänkt för just dem som inte hade ekonomiska medel att komma till UD. Jag vet inte vad du tycker men jag vill inte bli representerad av någon som läst Hej matematik i lågstadiet och sedan fortsatt upp genom grundskolan, gymnasiet, universitetet, läst Hallå praktikant! och gjort praktik på pappas pengar och sedan fått ett fint jobb för staten. Nej, nej, nej säger jag med viftande pekfinger.

Hellre någon som kämpat och visat sin begåvning och sitt engagemang (och nej, det är inte jag det). Nu tänker jag inte skriva mer, vilket jag hade tänkt, utan hänvisar till en artikel i senaste numret av Tromb och det gamla SVT-Dokument inifrånet: Blåst på karriären. De hade visst redan tänkt det jag gått och irriterat mig på. Snart ska jag berätta varför kvotering är så bra. Nuff said!

New shoes

Jag har fått ett par löparskor (tack mamma!). De är gula och jag räknar med att de kommer att synas väl i mitt skoställ och få mig att springa nästan jämt. Och så kommer jag att se ut ungefär som teletubbyn Laa-laa. Nice!

Rena kalsonger - recension

Gossypiums kalsonger är prisvärda, ser mycket miljövänliga ut och är rymliga. De krymper inte i tvätten och är tillverkade i Indien. Gillar man de så är det bara att beställa.

Fp och framtiden

Officer Björklund ser ut att bli näste partiledare för Folkpartiet. Bengt W måste vrida sig som i graven där han sitter på Hornsgatan. Ett alternativ som förordats av Förbundsstyrelsen i folkpartiets länsförbund i Sörmland är Erik Ullenhag, Fp:s partisekretarare. Efter att Cecilia Malmström avböjt (och det är ju en intressant historia i sig) ser Ullenhag ut att vara det mest sympatiska valet. Gott så, men skriv om den här texten först:

Jag är idag Folkpartiets
partisekreterare.
Jag har tidigare varit riksdagsledamot
och vårdtalesman för folkpartiet.
Innan riksdagsuppdraget arbetade jag
på Utrikesdepartementet.
Jag är från Uppsala, är jurist och har
tidigare tjänstgjort som tingsnotarie.

För Erik, det funkar inte att posera framför Uppsala domkyrka i stackmoln till en text med pixibokens stilistik. Den är inte ens lättläst. Dessvärre kan jag inte hjälpa dig med en bättre formulering. Jag har en hemtenta att skriva. Men börja med att radera hela texten och ta det från början. Och lycka till mot Jan.

Lortsverige II

Kan vi avliva myten om att svenskar är särskilt miljövänliga? Vi köper i alla fall de törstigaste bilarna inom EU15. Ironiskt nog är stockholmarna bland de värsta av de värsta. Här, där vi borde klara oss utmärkt med Toyota Aygo, Mini Cooper, Ford Ka, Volkswagen Fox, Fiat Punto, Citroën C1, Volvo C30, Honda Jazz, Renault Clio, Hyundai Atos, Peugeot 107 eller något annat petite, gottar vi oss i soppaslukare. Jag tror till och med att de finns de som klagar över priserna på drivmedel här. Juridiska personer köper också törstigare bilar, munnen är alltså större när man slipper ta notan.

Rena kalsonger

De delade ut gratisexemplar av det nya livsstilsmagasinet Camino på Sally Ann. Mycket pretto, lite läsvärde. Men de hade en länk till den engelska nätbutiken Gossypium som ser riktigt trevlig ut i pixlar. Som ett första prov har jag beställt ett sjupack ekologiska, fair trade-märkta boxershorts. Recension följer så snart jag testat i verkligheten. Gossypium är för övrigt latin för bomull, jag trodde att det handlade om skvaller...

Mitt första ekologiska kalsongförsök, Bergman's, var inte så tokigt men krympte lite väl mycket.

Varför ska man då köpa kläder av ekologisk bomull? Läs mer från WWF, H&M och Wikipedia.

Hej då Tranan

Bordet var bokat på Tranan när det framkom att de lyckats pricka in tre rödingar på WWF:s fisklista i sin meny. Hemskingen scampi (antagligen täcknamn för jätte-/tigerräkor) som föröder världens mangroveträsk och korallrev samt hälleflundra och svärdfisk som vore trevliga att ha kvar i världshaven.

Jag gillade ju tranan så jag skrev och frågade om de var okunniga eller cyniker:

Hej Tranan,

jag ska äta hos er imorgon. Hade jag sett er meny i förväg hade jag
förordat det andra alternativet. Jag vet inte om det är av okunskap
eller cynism men era val av fisk och skaldjur är anmärkningsvärda.
Värst av de alla är scampin, som jag antar är en omskrivning för
tigerräkor. Ett resultat av den mest skadliga matproduktionen,
miljömässigt och social. Rätta mig gärna om scampi står för något
annat.
http://www.snf.se/verksamhet/internationellt/jatterakor/index.htm.

Svärdfisken och hälleflundran tillhör också det som är direkt
olämpligt att fiska och äta. Jag kan knappast kräva att ni ska vara
ett miljömässigt rättesnöre så laxen får passera. Jag har bifogat
WWF:s nyuppdaterade fiskguide. Den kan vara till hjälp för er.

Så, inför morgondagen: Är det här val som ni har gjort av okunskap
eller av oansvar? Kommer ni att ändra på menyn? Jag vill verkligen
veta det här eftersom jag gillar Tranan och skulle gilla att besöka er
framöver ocskå.

Med vänliga hälsningar

Plus till Tranan - De svarade
Minus till Tranan - Svaret:
Hej!

Tråkigt att du inte uppskattar våran meny men du som konsument har ju
rätten på din sida att göra ett aktivt val över vilka restauranger du
vill äta på.

Med vänlig hälsning

Antar att deras goddag yxskaftssvar betyder: "Vi är cyniker." Trist på så rara ärtor.

Vart ska vi gå istället?

Hej då marulken

Världsnaturfonden har uppdaterat sin fiskguide Fisk till middag? Nykomlingar till de rödlistade är marulk och rödspätta. Ledsamt. Personligen är jag också bekymrad över att makrillen är gul. Skönt i alla fall att pilgrimsmusslan inte hamnat på listan.

Samtidigt i en annan del av världen skriver White Guide om just marulkens efterlängtade återkomst till restaurangerna. I guidens svarta lista hittar jag otäckheter som "Ointresserat mottagande", "Oreflekterad trendefterapning", "Servilitet" och "Besvärande matos". Skönt att W.G. fokuserar på väsentligheterna.

Lite orättvis är jag allt. På den vita listan har de "Medvetet arbete med ekologiska produkter". Gott så men fel fokus. Det borde vara en självklarhet, inte ett berömvärt extra, att inte fucka upp det för sina medmänniskor. Precis som att du och jag inte gör någonting bra när vi cyklar och sopsorterar, vi låter bara bli att göra något dåligt. Så de andra behöver inte tacka oss. Däremot får de gärna ta efter.

Kvoteringseländet

Jag ska skriva om den otäcka kvoteringen. Snart. När som helst. Men nu måste jag studera.

Hästar i cykelbanan

Min väg till universitetet går genom Lill-Jansskogen. [...paus för läsarens avund...] För någon vecka sedan såg jag en snok som slingrade sig över vägbanan. Ett djur jag ser oftare är hästen, oftast i versionen polishäst. De verkar ha en förkärlek för att använda cykelbanan. Och för farbror och tant blå är det bara att flytta sig. Ehh... för hästar generellt är det bara att flytta sig. Desto oftare ser jag spåren efter hästarna. Stora högar med spillning i varierande grad av upplösning. Jag har ofta funderat på varför hundägare måste ta upp efter sina fyrbenta vänner medan hästägare slipper. Myggsilning och kamelsväljning liksom. DN På Stans Åsiktsmaskinen ställer sig också frågande. Har det att göra med att hästar används av makten, poliser och militärer, eller att en häst är jävligt mycket dyrare än en hund och att då vore det väl för böfvelen om man skulle tvingas ta upp träck också? I London hade de grava problem innan förbränningsmotorn och bensinen räddade situationen. Det var då det, när Sverige var en stor bränsleproducent. Havrebaron, det var ett juste kneg det.

DN På Stan är ute och cyklar också, trevligt.

Europaflaggan på stan

Stockholms vackra röda kollektivbussar flaggar idag. Med svenska flaggan och europeiska flaggan. Det är Europadagen, hurra! Vi är en del av Europa, geografiskt har vi varit det länge, mentalt är vi på väg. Och du kan tycka illa om EU och ändå gilla flaggan, den är nämligen inte EU:s egendom, den hittades på av Europarådet och är vår, europeernas. Hurra igen!

Suomi muppi

Mupp! Vid två tillfällen har jag fått den mustiga förolämpningen slängd i ansiktet. Bägge gångerna av vuxna män, i trafiken, på sjungande finländsk dialekt. Varför? Är mupp en typisk finländsk förolämpning? En finlandssvensk? Betyder det någonting mycket värre på finska? Betydligt mindre förolämpad än förvirrad undrar jag. Är det någon som kan hjälpa mig?

Scandicbiblarna

Scandickedjan ville göra sina hotell religionsneutrala och erbjuda de tre monoteistiska religionernas heliga böcker (koranen, tanach och nya testamentet) i receptionen. Men den vettiga gick inte jesuslobbyn på. Nu backar Scandic och låter nya testamentet ha monopol i rummen. Mitt förlag: Lägg till gamla testamentet så att gästerna kan läsa och se att deras barndoms bibelberättelser var vaselinlinsade.

Ségolène och Sarkozy

Snart avgörs det. Nu vädjar jag: Får du rösta i franska valet och inte bestämt dig än, eller tänkt rösta på Sarkozy, lägg din röst på Ségolène. Det finns en mängd rationella anledningar till det. Och den stora anledningen mot, att hon inte nämnt Europasamarbetet med ett ord, skiljer henne inte från Sarkozy. Men eftersom du redan har full koll på de rationella skälen (och innerst inne tänker att det vore lite läskigt med Sarkozy på tronen) så kan du väl toppa vågskålen med någon skenbart irrationellt: Visst vore det roligare med en kvinna som president i det stora landet i söder?

Stolarna

Efter ett drygt halvårs väntan kom balkongstolarna jag beställt av Sally Ann. De gröna man ser på förstasidan. R:s disputationspresent. Sällsynt lyckad tidspassning eftersom hennes balkong blir klar i nästa vecka. Jag passade på att köpa ett likadant soffbord till mig själv. Som kompensation för lång väntan fick vi en t-tröja var. Så nu går jag omkring i en blå tischa som det står Sally Ann på fast på bangladeshiska eller vad det kan heta. Gör som jag, gå till Sally Ann och köp er blå.

Slussarna

För stunden har jag fyra tidningar: SvD, DN, SFT och Computer Sweden. Många ord. DN skriver om de två kvarvarande förslagen för en ny Slussenlösning. I båda förslagen verkar det givet att tunnelbanebron till Gamla stan och Centralbron för bilar ska finnas kvar. Broar förresten, snarare överdäckningar av vattenspegeln. Finge jag bestämma skulle det byggas ett Slussen där trafikanterna prioriterades i följande ordning: fotgängare, cyklister, bussar & taxi, resten. Idag är det snarare: Bilar, bussar, byket. Tunnelbanan skulle få åka i tunnel liksom bilarna i centraltunneln (för det finns det väl ingen som heter?). På köpet skulle tunnelbanan kunna komma en station närmare att göra skäl för sitt namn. Hellre 52-48 än 53-47. Hur sedan Slussen ska se ut är underordnat men hellre ärligt nytt än pastisch.

Tack och lov att jag slipper bry mig...

...samtidigt som jag kan kokettera med mitt lättsinne. Andemeningen i Theresa Thustrups spännande berättelse ur livet. Vore jag inte redan modstulen skulle jag bli det nu. Misantropin, min ständige frestare.

Unilever och Colgate-Palmolive svarar

Två personer i min närhet har råkat köpa tandkräm med triclosan. Jag tycker själv att tillverkarna är svaga på att informera om att ämnet förekommer i deras produkter. Så jag skrev till Unilever (Pepsodent) och Colgate-Palmolive (Colgate) och påtalade det.

Bägge svarade snabbt. Unilever via e-post och C-P med ett tvåsidigt standardbrev. Båda svaren gick ut på att de försöker vara tydliga och att triclosan är ofarligt. Bra gjort även om jag inte är övertygad om det senare.

I en hel del fall förstår jag inte varför företag erbjuder möjlighet att kontakta dem via webb/e-post. Några exempel är Bergman's, If och Coop som inte svarat eller svarat först efter flera påminnelser. Trist, slött och/eller fegt.

Så oavsett vad jag kan tycka om Unilever och Colgate-Palmolive ger jag dem gärna ett erkännande för att de tar kommunikation med kunderna på allvar.

Den bästa metaforen sedan färdigskivat bröd

Mataffärernas brödhyllor är fyllda av färdigskivat bröd. Så var det inte för några år sedan. Ännu längre sedan fanns bara färdigskivat vitt bröd. Kvalitetssäkrat för att få plats i brödrostar, rostas och få marmelad på sig. Men nu är nästan allt färdigskivat. Det är säkert rationellt ur producenternas perspektiv. Det är säkert praktiskt om man har ledgångsreumatism. Det är helt säkert tråkigt. Tråkigt, smaklöst och mindre hållbart. Det är knappast bröd längre, det har tappat sitt värde.

Som sparsmakad tv-konsument har jag antingen glömt eller så har det gått mig förbi. Att tv:n har tagit brödhyllan i hand och blivit färdigskivad alltså.

Jag såg Ordförande Persson. Vid för mig helt oförståeliga tillfällen dök den upp. Den melankoliska ljudslingan. Musiken som meddelade lyssnaren att nu var det drama, känslor, djupt. Som ljög menar jag. Testa själv att stänga av ljudet till något som är tänkt att vara roligt. Som de gamla sällskapsresanfilmerna. Spela tragisk musik. Det blir tragiskt. Spela Wagner. Det blir pampigt. I fallet Ordförande Persson blir det bara fel. För mig. För att jag har vant av mig? Eller för att det är dåligt gjort? I vilket fall verkar programmakarna inte tro att vi kan få ned berättelsen om Persson utan dramatisk, melankolisk musik. Min reaktion blir att se det hela som färdigskivad teater. Jag kan inte se det som något annat. Och det har tappat sitt värde.

Jag såg ett program som heter Vetenskapsmagasinet eller något liknande. Det handlade om matens klimatpåverkan. Ett ganska allvarligt, svårt och viktigt ämne. Programmet var skojigt, lättsamt och ytligt. Jag undrar: Klarar tittarna inte av annat? Klarar tv-producenterna inte av att sälja in annat eftersom tv-kanalerna tror att tittarna inte klarar av annat? Eller tror tv-producenterna att tv-kanalerna tror att tv-tittarna inte klarar av annat? Resultatet? Ett program som avhandlar ett ämne som ytterst handlar om liv och död (det är inte så dramatiskt, människor föds och dör hela tiden)* reduceras till färdigskivad tv-underhållning: bli lagom upprörd men inte såpass att du stänger av tv:n eller äter mindre kött. Och det har tappat sitt värde.

På min lokala Konsum säljer de burkar med ravioli. De kostar tio kronor stycket och innehåller 2,5% kött. Nu ska jag berätta en hemlighet. Det är inte ravioli. Jag vet inte när det slutade vara ravioli. Men någonstans passerades en gräns och det var inte längre ravioli. Och det har tappat sitt värde.

Vad ska vi göra då? Motstånd såklart. Själv har jag köpt mjöl och jäst.

*om inte för oss så för söderhavsöbor, de som hamnar i vägen för tidvattenvågor och orkaner, fattiga människor långt borta [dock, jag skulle inte köpa fastigheter i Nederländerna]

***

Det här inlägget skrevs i Dark Room. Trevligt. Courier använder jag bara den här gången. Som en hyllning till Dark Room.

Sampdoria

Den här gör sig säkert bättre live och den är förtjusande när en treåring sjunger. Men det här är det enda jag hittar på webben.

Bonusprogram, freeriders och elände

Det blev mycket buller när Ericssons bonusprogram stoppades häromdagen. Tydligen var det ett bonusprogram som alla anställda var delaktiga i. Problemet med bonusprogram (och gemensamma nyttigheter som tv, vägar, gatubelysning) är att den enskildes belöning inte är kopplad till den egna insatsen. Den som maskar får lika mycket som den som arbetar övertid. Moderatministrar kan se på tv lika mycket som dem som betalar tv-licens*. Och så vidare.

Samma mekanismer återkommer i andra sammanhang. Jag har donerat blod eller blodplasma ett drygt 90-tal gånger. Till trötthet har jag hört argumentet "jag behöver mitt blod själv" (Det gör du inte alls, du har en rejäl buffert annars skulle du dö av papercuts och näsblod) från människor som av bekvämlighet inte vill ge blod. Men lik förbannat får de blod lika mycket som jag den dag vi träffas av en förlupen kula vid ett bankrån**. Så varför ska jag börja ge blod igen?

De flesta av mina vänner med lägenheter i innerstaden, acceptabla politiska åsikter och mängder av akademiska poäng slänger sitt skräp osorterat, frossar i tigerräkor och prioriterar kortsiktiga resultat framför långsiktig hållbarhet och säger "jag köpte ekologiskt vin för din skull". (Nej det gjorde du inte, du gjorde det för din skull. Känns det bra?) Själv har jag drivits av att vända på den hycklande tankegången "mitt bidrag gör så liiiite" till "det blir bäst om jag förstör så lite som möjligt". Men lik förbannat kommer vi alla att få samma spännande klimat, samma intressanta miljöflyktingar, samma förstörda hälsa för att Sverige och svenskarna skiter i miljön och sina EU-åtaganden. Och det är klart att det kommer att gå åt helvete. Förr eller senare. Hittills har jag tänkt att hellre senare än förr. Men jag har bara en 60-70 år kvar att leva. Så varför ska jag bry mig när mina medmänniskor med fantastiska förutsättningar att leva hållbart inte bryr sig?

Jag träffade en kamrat som är engagerad i Greenpeace i mataffären igår. Han kommenterade att när IPCC säger vad Greenpeace har sagt under många år får man kommentaren "Oj då, är det så illa? Det hade jag ingen aaaaaaning om." Men det är inte sant. Jag har vetat, ni har vetat. Jag har brytt mig, vad har ni gjort?

Kan man vara något annat än gammaltestamentlig en dag när SR hjälper en pedofil med hans boklansering? Kan man låta bli att vara vara medeltida när SvD brännpunkt är fylld med snömos*** om aborträtten? Och så pollenhelvete på det.

* Jag betalar inte heller tv-avgift och har ingen tv.
** Tv ger en skruvad världsbild.
*** Nej, det finns inget som heter "ofött barn", det heter "foster". Ja, man blir pappa när barnet föds. Så, kryp nu tillbaka under stenen du kom från.

Stora PR-boken och komplementärlitteratur

Igår köpte jag Stora PR-boken. Svensk PR-edge 2004. Vilka är det då som köper boken förutom mig? På Bokus ser jag att de som köpt den också köpt Allt om glykemiskt index av Fredrik Paulún, Da Vinci-koden av Dan Brown, Konsten att vara snäll av Fredrik Einhorn och Självkänsla nu! Din personliga coach visar hur av Mia Törnblom. Jag hoppas att det bara är en tillfällighet eller att Bokus logaritmer har felat. För jag vill inte hänga i samma gäng som frossar i usla bestsellers och betraktar livet som projekt. Nej, jag vill inte vara folklig.

Irländerna

För några timmar sedan trodde jag att Sverige skulle möta Söderirland, på Råsunda, i en vänskapsmatch. Nu har jag ännu en gång fått bekräftat att landslagsfotboll är en underlägsen sport. Förutom några guldstänk då och då. Sist var det väl due-due. Poesi. Eller nåt.

Spam-Roffe 2

Spam-Roffe fortsätter att smutsa ned min hall med sina reklamblad. Just vad jag inte vill ha, vilket framgår att skylten på min dörr, av att jag ringt Mäklar Centrum, av att jag mailat dem.

Men Spam-Roffe och hans gäng har fortfarande inte lärt sig att stava till vare sig respekt, hyfs, anständighet... De är jävligt kackiga på formgivning också.

Nu hoppas jag att det kommer en hel flock av webbspindlar och hämtar Spam-Roffes kollega Spam-Mathias e-postadress så att hans inbox fylls med hans egna medikamenter. Skit ska skit ha.

Jag har även passat på att fråga Bjurfors, Notar, Svensk Fastighetsförmedling och Mäklarsamfundet om Mäklar Centrum. Ser fram emot svaren.

mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se, mathias.sandberg@maklar-centrum.se,

48h, vad hände sedan?

Nej, vi vann inte. Det gjorde inte uppdragsgivaren heller. Fair Play ville få många besök till sin webbplats. Varken vinnarens eller tvåans textbaserade lösningar kommer att fungera. Men de förmedlade uppenbarligen något som, den enligt uppgift copytunga, juryn gick igång på. Ryktet gör gällande att Fair Play inte delar juryns uppfattning. Kudos till dem i så fall.

Festen bjöd i alla fall på ett skamlöst internt lovebombande i gruppen, gratis vin, nanomat och ett gäng minnesvärda citat [varav bara ett kommer från mig]:
Efter att bidragen visats: "Hälften av lösningarna är sådana som jag förkastade första halvtimman för att de var så dåliga, kom de inte längre än så?"
Som svar på konstaterandet att flera bidrag var snudd på identiska och därför borde kunna räknas bort: "Något av dem kommer att vinna, så var det förra året." [jepp, det visade sig stämma, ett av dem vann, ett annat kom tvåa.]
Apropå ingenting: "Nu lägger jag ned det här, skaffar E-kupa och blir porrskådis."
Kommentar till att uppdragsgivaren var en organisation som propagerar för måttlighet i tv-spelande: "Jag tycker inte om att arbeta för fienden."
Efter att segraren presenterats: "Det är så dåligt, dåligt, dåligt."
Kort därefter: "Jag blir upprörd som mamma."

Tredjepristagarnas bidrag var förresten rätt bra. Jag kan köpa att de slog oss.

Girlie och hennes kompis Anders

Om GB och deras nya glass Girlie finns det såklart massor att säga. Det mesta har redan blivit sagt. Jag kan lägga till att GB kommer att få sälja ett begränsat antal glassar till mig i år.

Desto mer finns att säga om Anders Ericson från SverigesAnnonsörer [jo, de heter så, åtminstone i sin logotyp]. Hans grundsyn var: "allt som får tillverkas och säljas måste man få göra reklam för". Han anklagade oss för tjänstefel för att vi inte ville ha reklam i brevlådan - samtidigt som han berättade att han är med i Nixregistret. Hans propagandatal fortsatte i självmotsägningarnas och orimligheternas tecken. Det han lyckades med var att provocera, åtminstone mig. Jag tror att det var ett självändamål. Provokation som självändamål är en underlig hobby. Jag förstår att men jag förstår verkligen inte varför.

Kontrasten blev enorm efter att Anna Serner, tidigare vd för Reklamförbundet, föreläst på förmiddagen. Anna lyssnade, argumenterade ärligt och var genomtänkt. Hon lyckades också provocera, för att få oss att ta tänka. Och bra var hon, riktigt bra.

Östtysklands nationalsång

Östtyskland var, precis som Sovjet bra på svulstiga manifestationer och övertydlig symbolik. Visst, ibland är en interkontinental missil bara en cigarr men inte alltid. Här finns nationalsången.

48h

Jag är med i tävlingen 48h. En studenttävling i reklam. Vad det lider kommer ni förhoppningsvis att få se vårt bidrag på sidan tre i DN, GP och Sydsvenskan. Och jag blir 5 000 kr mindre fattig. Om vi mot förmodan inte vinner blir jag nog tvungen att publicera vår lösning här. Den är mäktig. Heja mina lagkamrater E, T och Å!