Politikblogg special: FP vs. FBI

Folkpartiet har en valaffisch där de propagerar för ett europeiskt FBI. Kandidaten är inte Marit Paulsen så jag får ge med mig, de lyfter faktiskt fram fler än henne. (Fast jag förstod inte om det var den plastiga mannen i pullover och galen blick som stod för budskapet.) Oki, om vi ska ha ett europeiskt FBI vill jag bara säga en sak: Tjing pax för att vara Mulder! Tänk att få glida runt genom Europa i kritvit skjorta och Fedskostym, blicken i fjärran genom ständigt sinnesutvidgande äventyr. Visserligen skulle Jim Rose Circus väl bli ersatta av *host* Cirkus Cirkör, men i gengäld skulle den mystiske mannen som ständigt röker kunna ersättas av Adam Carter eller någon annan Spookskaraktär i ett skönt teveseriemöte. Och så detta att ständigt få tro, och framför allt vilja tro, på en verklighet som ingen annan ser eller upplever. Just det där sista känns faktiskt väldigt Folkpartistiskt. "Jodå, skolan är mycket sämre [tror vi] så vi måste ha disciplin." "Jodå, kärnkraften är fossilfri och ofarlig [tror vi ändå] så vi måste ha mer." "Jodå, visst måste vi gå med i Nato [Skulle Sovjetunionen vara borta? Den lätta går vi inte på. De har ju kvar samma nationalsång]". Skönt att få leva i en spännande men ofarlig värld av hittepå.

Men jag föredrar faktiskt min verklighet framför Folkpartiets fantasier, 1990-talet är förbi. Där FP ser små gröna gummor och gubbar ser jag Isabella Lövin. Och som bekant, det är hon som får min röst.

Konsumentblogg special: Tores cykel

Senast jag märkte att jag fått punktering befann jag mig på S:t Eriksgatan och svängde in till Tores cykel att lämna in för reparation. Några dagar senare med hel cykel hann jag till Stadshuset innan däcket var platt igen. Från Tores sida menade man att punkteringar kan komma 13 på dussinet och att ingenting talade för att de till exempel missat något vasst i däcket. Efter diskussioner fram och tillbaka gick de med på att göra om lagningen men ville fortfarande inte gå med på att de kunde ha någon skuld. Skulden var min.

Härom veckan, och då hade det gått ett år, lämnade jag in en annan cykel till Tores för att få framdäck, och om det behövdes slang, bytt. Dessutom en liten våröversyn. Cykeln skulle jag hämta dagen därpå efter fyra. Och hämtades den inte rätt dag tillkom en "trängselavgift" om 50 kr per dag. Efter fyra frågade jag? 10 över fyra ungefär.

Följande dag, först klockan 16:10 som avtalat, kommer jag till Tores. Då har de egentligen hunnit stänga klockan fyra men ägaren har inte hunnit ut med sina ölfyllda plastpåsar. Stressad upplyser han mig om att jag skulle varit där mellan 10 och fyra. När jag svarar att beskedet jag fått dagen innan var 10 över fyra får jag höra att: "Vi diskuterar det inte mer, jag vet att jag har rätt". Skulden är min. Efter betalning får jag ett ospecificerat kvitto på klumpsumman 500 kr. Vad som är för däck, slang och service får jag fråga om och minns såklart inte längre.

Några dagar senare är hjulet platt.

Nästa gång tar jag mig till någon annan. Någon som inte är direkt otrevlig mot kunderna. Någon som lämnar riktiga kvitton. Någon som gör ett bra jobb.

Folkpartiet revisionisterna: "För 6 000 000 kr okunnighet, tack"

Folkpartiet vill få Marit Paulsen till Europaparlamentet. Antagligen hoppas man att rösterna på henne ska räcka till en och annan mindre känd kandidat med FP-stämpel - som man inte visar upp. Satsningen går loss på 6 000 000 kr. I en av de reklamfilmer som bland annat ska sändas på betald tv-tid säger Marit "Jag tillhör den allra sista årskullen i Europa som har egna minnen av krig, terror och förintelse".

Oblyg revisionism, vad annat kan vi kalla det för? Eller har FP och deras reklambyrå bara glömt jugoslaviska krigen 1991-2001, var det inte terror som drabbade Madrid och Atochastationen den 11 mars 2004 och vad hände egentligen i London den 7/7-2005?

Jag spelade tennis i Dubrovnik en sommarvecka några år innan kriget. 1997 brukade jag åka tåg från Atochastationen och jag firade jul i London förra året. Platserna finns, tro mig. Det är riktiga städer bebodda av riktiga människor som har drabbats av krig, terror och förintelse, i vår tid. Den skrämmande okunnighet som Marit Paulsen, Folkpartiet och FP:s reklambyra visar upp är skäl nog för att de borde hållas hemma på skolbänken och inte släppas iväg till Bryssel och Strasbourg. Men med en annan pedagogik än magister Björklunds, den fungerar uppenbarligen inte.

Cykelblogg special: Reimersholme - Stadshagen

Att cykla från Reimersholme till Stadshagen tar en kvart. Testet utfördes på en oväxlad Ridax med nytt framdäck.

Cykelblogg special: Reimersholme - Hökarängen

Att cykla från Reimersholme till Hökarängen tar en 40-45 minuter. Testen utfördes på en oväxlad Ridax med nytt framdäck.

Bokblogg special - Tisdagarna med Morrie

Tisdagarna med Morrie är bland det absolut sämsta som jag faktiskt har läst, alltså tagit mig igenom från pärm till pärm. I korthet kan den beskrivas som en uselt berättad ursäkt för livsvisdom. Det värsta är att författaren, vars namn jag inte ens tänker nämna, tar heder och ära av sin gamle, döende lärare i farten. Antagligen är det inte meningen och antagligen menade han ingenting illa med att skriva en uppföljare. Men så är det med många saker. Vägen till helvetet är belagd med goda föresatser.

Jaha tänker du, men om du tycker så illa om den, varför då skriva om boken? Det verkar ju helt ologiskt. Det måste ju vara bättre att skriva om någonting du tycker om och som du vill rekommendera.

Visst, så kan man tänka (jag gillar ditt sätt att tänka förresten) men i det här fallet behövs utjämning. Webben är full av skrämmande hyllningar till "en fantastisk bok som fick mig att gråta mest hela tiden och sedan bli harmonisk och komplett". Det måste balanseras med en hård sanning: Världen hade varit bättre utan Tisdagarna med Morrie och om du inte redan läst den kommer du att vara en lyckligare och bättre person om du låter bli. Läs istället Tor Nörretranders Märk världen, Hjalmar Gullberg Kärlek i tjugonde seklet eller i stort sett vad som helst annat.