SAP tar till brösttoner när de ondgör sig över att folkpartister och andra tagit sig in på deras datanät. De har till och med mage, och den vidriga smaken, att likna det inträffade vid en våldtäkt. I så fall, om det är där vi ska lägga ribban:
Varför i helvete tränger ni er riksdagspartier in i folks hem trots att vi ber er att låta bli?
Vad är det för skillnad på kataloger, produktblad från mataffärer, hemelektroniksskrifter och partipropanganda som gör att de tre första accepterar att klassas som reklam och respekterar anslaget "Ingen reklam tack" medan partipropagandan skiter fullständigt i min vänliga brandvägg som bara bygger på att avsändarna är anständiga.
Men icke, de politiska partierna, liksom av en outgrundlig* anledning fastighetsmäklare, struntar med all önskvärd tydlighet i anständighet och respekt. I skydd av en allmän flockmentalitet som säger att fin valpropaganda står över den folkliga, vulgära, reklamen, påtvingar de oss sina ideologier. Ironin i det hela är att det är vi som betalar genom skattefinansierade partibidrag. Mina associationer går till Trustoraffären, företaget som köptes för sin egen kassa. Posener, Person, Jisander, Reinfeldt, Mattson, Leijonborg, Moyne, Maud, Smallbone, Ohly, vad är skillnaden?
*Blir fastighetsmäklarna indifferenta inför privatlivets helgd och ser inte sina hemfridsbrott eftersom de springer i andras hem dagarna i ända månne?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Är det ändå inte en viss skillnad mellan reklam och politisk information/propaganda? Reklam har som mål att sälja en vara, politisk propaganda försöker övertyga om en idé. Det är kanske ett tidens tecken att vi ser politisk information/propaganda som reklam? Säger det något om dagens politik, eller om hur nyliberala idéer har slagit igenom fullständigt, där allt är varor och produkter som handlas på en marknad?
En sökning på Google ger ungefär 660 000 träffar på "politisk reklam". Det tolkar jag som att det finns en konsensus om att det är just reklam jag får i min brevlåda. Konsensus och tidens tecken ligger nära varandra. Men det är de politiska partierna själva som har baxat in sig i reklamfållan. Här en artikel från N24 med de reklambyråer de använder: http://www.n24.se/dynamiskt/reklam_media/did_13502057.asp.
Det är bara C och V som inte anlitat en reklambyrå. Till och med MP (som ligger mig varmast om hjärtat men som får nöja sig med min röst i kommunal- och landstingsval den här gången) har gått dit.
En av mina lärare på IHR menade för övrigt att Socialdemokraternas långa maktinnehav har gjort att de lämnat sin ideoliogi för att följa väljarna, oppositionen har tvingats ta efter och inför valet ser vi nu PRISKRIG. Det säger också en hel del om dagens politik.
Skicka en kommentar